Hur tänker de på banken?

Det har varit en hel del klagomål på vissa banker en tid. Exempelvis har Swedbank och Nordea haft olidliga tekniska problem och senast fick Danske på skallen för att de plötsligt har lagt avgifter på en rad konton. Obegripligt kan tyckas, men så här enkelt kan det kanske vara:

När det gäller de tekniska problemen är det knappast någon hemlighet att flera banker sitter på ett korthus av gamla system och plattformar som blir mer problematiska att driva för varje år. Men att investera i nya system och föra över data skulle ta år och kosta multum. Därför rullar man vidare den allt tyngre och växande snöboll en bit till uppför backen. De som har försökt att ta tag i bitarna har antingen bränt ut sig, fått gå pga bristande resultat och/eller skenande konsulttimmar.

Att Danske lade på avgift på olika konton är kanske inte heller någon överraskning, om än klantigt. I möten har det diskuterats om ökad lönsamhet. Någon har gått igenom avgiftsstrukturen och frågat varför en hel rad tjänster ska vara gratis, speciellt för kunder som inte ger någonting. Detta har inte gått att argumentera emot. Flera inblandade har visserligen känt att det kommer bli ramaskri om dessa avgifter blir verklighet, men man har inte protesterat för säkerhets skull. Det märkliga är att det finns tusen smartare ställen där banken kan ta in mer pengar från privatpersoner; fondavgifter, räntenivåer, sitta längre på pengarna vid olika transaktioner osv.

Sist men inte minst kommer frågan om Facebook upp. Inga namn, men för vissa banker har FB blivit en klagomur där hundratals kunder vräker ur sig missnöje till allmän beskådan  Ur marknadssynpunkt har satsningarna mest blivit kontraproduktiva. Man lockar inte nya kunder, man skrämmer bort dem. Det som skulle bli en kostnadseffektiv marknads- och informationskanal beskrivs idag i tysta ordalag närmast som ett moment 22. Man vill egentligen inte vara kvar som det ser ut nu, men kan givetvis inte lämna FB eller stänga för kommentarerna     ...bäst att inte prata om det bara.