Köptips ...eller kanske inte

Det är ingen brist på köptips i dagarna. För att få lite distans kan det vara bra att titta tillbaka på tidigare förslag och se hur det gick - eller kunde ha gått om man nappade. Småspararnas veckomagasin Börsveckan brukar själva ta upp ett år gamla rekar i tidningen och bedöma om de var flipp eller flopp. Hedervärt givetvis. Å andra sidan tar de ju mest upp småbolag och rekarna tenderar att bli självuppfyllande profetior när alla hakar på och handlar exakt som det står senaste numret.

I vilket fall hittade jag ett, eller rättare sagt tre, gamla köptips. Det är närmare bestämt ett av de Trading Case Bull & Bear som SHB skickar ut regelbundet, det här från den 4 december i fjol. (Jag vet, B & B är knappast stadiga papper och får man köprekar gratis kan man knappast klaga i vilket fall.)

Köptips från 4/12 2012
Bull HM H

Den taffliga ringen visar priset ungefär den 4/12. Höll man kvar några dagar
så blev det en fin vinst. (Bilderna från Nordnet.se)

Bull Guld H

Den slarviga ringen markerar ungefär den 4/12.
Det ser inte så bra ut än så länge i varje fall.

Bull USDX3 H

Sålde man några dagar efter den 4:e kan det ha blivit några procent i vinst.
I övrigt ser det ut som valutakriget gick åt fel håll denna gång.

Vad är då kontentan? Ingenting annat än att köprekar kan gå precis hur som helst även när det kommer från kompetenta källor, och speciellt när det gäller så vingliga farkoster som Bull & Bear. Får se vad Börsveckan skriver på söndag istället. Kanske har de hittat något litet spännande medicinbolag i Lund med ett nypatenterat hålfotsinlägg på gång? Det är bara att haka på!

Nu vänder det uppåt!

De senaste dagarna har genomsyrats av positiva tongångar och en sann känsla av att den jobbiga tiden är bakom oss. Småspararnas favoritmedia satte rubriken ”Världsekonomin ser allt bättre ut” på självaste lönedagen. Några ljuspunkter som tas upp är ett stigande inköpschefsindex i Kina och USA, krafttag i Japan och låga räntekostnader för industrin.

Från CNBC är det inte heller någon brist på glada tongångar. Bostadsmarknaden ser bättre ut och USA:s energisituation har vänt om, till stor det tack vare ny teknik (fracking).

Andra glädjande tecken i tiden är att S&P 500 är runt ATH och pengar börjar strömma in på börserna från den berömda sidlinjen. Vissa ser till och med att Dow Jones står inför en längre och starkare uppgång mot 20 000 inom 4 år (+50 % ungefär). Det ser även bra ut tekniskt. Kort sagt har jag inte känt mig så upplyft sedan 2007, eller kanske inte sedan 1999.

Spansk fader vår

Någon ljusning för Spaniens del syns tydligen inte än. Enligt Kenneth Rogoff brukar en kris genomgå fyra faser: husprisfall, börsfall, arbetslöshet och minskad BNP. Vi kan väl börja med huspriserna:

Prisutvecklingen januari 2007 – januari 2013. Siffran -31,81 % är inte riktigt mätt från toppen och borde alltså vara ännu något högre. (Bild från casas.facilisimo.com/preciometro)

Så till börsen. Tja, IBEX 35 ligger ju på ca 50 % jämfört med toppnoteringen hösten 2007. Med lite vilja skulle man kunna se det som att en vändning är på gång. Men det kanske bara är en av alla rekyler på nervägen.

Arbetslösheten behöver vi knappt tala om. Den ligger för befolkningen 15-74 år på ca 25 % och visar inga tecken på att minska.

Sist men inte minst kan vi konstatera att Spaniens BNP sjönk med 1,3­­-1,4 % under 2012. Till viss del beror det nog på turismen, vilket jag nämnde i en studie i spanska.

Nu har krisen dock verkat under ca fem år och enligt någon slags krislogik borde det börja släppa nu. Men ser man tillbaka så undrar man ju vad som kommer att vara landets motor framöver. Turism ja, grönsaker ja, men sedan blir det svårare. Men kanske är landet egentligen på väg åter till ett ”normaltillstånd”. Läser man om Spaniens historia så förstår man att det finns långa perioder av låg tillväxt. Antony Beevor ger en målande bild av Spanien som ett land i stagnation vid tiden innan inbördeskrigen 1936.

En av mina spanska bekanta har länge talat med hög svansföring om Spanien som en historisk världsmakt. Nu har dock tongångarna förändrats. Föräldrarna har traditionell sett betalat en stor del av barnens första bostad genom att belåna sin egen, men nu är det svårt. Barnen har ju inte heller något jobb och får bo kvar hemma ända upp i medelåldern. Tjejerna vill inte hamna i samma sits som sina pigor till mödrar och skaffar inga barn. Tidigare har status varit väldigt viktigt med hög utbildning och fina titlar. De flesta grovjobb görs av sydamerikaner, men även det håller på att förändras och sydamerikanerna vänder hemåt i allt större antal. Det är inga muntra tongångar jag hör.

Hur tänker de på banken?

Det har varit en hel del klagomål på vissa banker en tid. Exempelvis har Swedbank och Nordea haft olidliga tekniska problem och senast fick Danske på skallen för att de plötsligt har lagt avgifter på en rad konton. Obegripligt kan tyckas, men så här enkelt kan det kanske vara:

När det gäller de tekniska problemen är det knappast någon hemlighet att flera banker sitter på ett korthus av gamla system och plattformar som blir mer problematiska att driva för varje år. Men att investera i nya system och föra över data skulle ta år och kosta multum. Därför rullar man vidare den allt tyngre och växande snöboll en bit till uppför backen. De som har försökt att ta tag i bitarna har antingen bränt ut sig, fått gå pga bristande resultat och/eller skenande konsulttimmar.

Att Danske lade på avgift på olika konton är kanske inte heller någon överraskning, om än klantigt. I möten har det diskuterats om ökad lönsamhet. Någon har gått igenom avgiftsstrukturen och frågat varför en hel rad tjänster ska vara gratis, speciellt för kunder som inte ger någonting. Detta har inte gått att argumentera emot. Flera inblandade har visserligen känt att det kommer bli ramaskri om dessa avgifter blir verklighet, men man har inte protesterat för säkerhets skull. Det märkliga är att det finns tusen smartare ställen där banken kan ta in mer pengar från privatpersoner; fondavgifter, räntenivåer, sitta längre på pengarna vid olika transaktioner osv.

Sist men inte minst kommer frågan om Facebook upp. Inga namn, men för vissa banker har FB blivit en klagomur där hundratals kunder vräker ur sig missnöje till allmän beskådan  Ur marknadssynpunkt har satsningarna mest blivit kontraproduktiva. Man lockar inte nya kunder, man skrämmer bort dem. Det som skulle bli en kostnadseffektiv marknads- och informationskanal beskrivs idag i tysta ordalag närmast som ett moment 22. Man vill egentligen inte vara kvar som det ser ut nu, men kan givetvis inte lämna FB eller stänga för kommentarerna     ...bäst att inte prata om det bara.

Jaha, belåning är dumt?

Ibland när man pratar om privata placeringar börjar någon klok medborgare antyda att derivat, hävstångsinstrument och belåning bara är för dumdristiga spekulanter. Förnuftiga sparare köper aktier i kvalitetsbolag för egna pengar och lever på utdelningen. Ränta på ränta-effekten som sagt. Det följer liksom naturens ordning att odla klokt och leva på avkastningen.

Men hur är det egentligen? Har inte många av dessa "kvalitetsbolag" en belåning som inte är helt blygsam. Och är inte produktionen flyttad till Kina för att få lite mer utväxling på täckningsgraden. Och när vi ser hur miljöfrågorna sköts, och hur råvarorna skövlas fram utan tanke på framtiden, då kan vi börja tala om hög risk och att skapa maximal hävstång på vinsten. Sedan köps bolagens aktier av småsparare här hemma som predikar långsiktighet för mig och säger att de aldrig skulle röra hävstångsinstrument.

"Samhällsproblem har en otrevlig vana att jämt liksom tränga sig på. Det gäller att blunda för allt man är värd och försöka att inte förstå"
Nationalteatern

Kaffe någon?

Torkan i Nordamerika fick som bekant en rad grödor att skena i pris i somras. Under hela hösten gick terminspriserna sicksack på hög nivå, för att sedan börja sjunka ner mot normala nivåer igen. Det här var naturligtvis ett bra läge för trading i exempelvis vete, majs och sojabönor. Men frågan är hur det går framöver. Oron över torkan finns kvar i allra hösta grad i flera regioner. Och tittar man på kurvorna ser man att priset på grödor generellt sett har böjt av uppåt ända sedan 2006. Vad beror det på?

Sådana här priskurvor för ju spontant tankarna till en hög inflation, men det handlar givetvis om någonting annat här. Klimatet, ökad efterfrågan från stora inköpare, dyrare produktionskostnader, minskade odlingsytor... Det lär knappast oroa några surdegsbagande Södermalms-hipsters, storkonsumenter av kanadensiskt vetemjöl med extra hög proteinhalt. Men självklart är den här utvecklingen problematisk. I vilket fall är det nog dags att saxar sig ur de korta positionerna och tacka för den här gången. Sticker priserna upp igen så kanske det blir en repris, men i annat fall är det dags att titta vidare.

Kaffe är alltid intressant. Inte bara för att vi svenskar är storkonsumenter. Liksom grödor och olja är det en råvara som folk inte kan vara utan. Istället verkar konsumtionen bara öka och kaffe lär redan världens näst största råvara (efter oljan). Här har priset gått ner relativt långt från höga nivåer. Kanske det är dags att tanka?

Kaffepriset 2002-2013. Påminner det inte lite om guldpriset?
(ICE Futures. Bildkälla:tradingeconomics.com)

Kinas export- och importsiffror, del II

Jag läser på Bloomberg att ett mail skickades igår där Kinas tullmyndighet försvarade landets import- och exportsiffror och menade att varenda dollar stämmer. Kinas uppsving på 14,1 % (december 2012 jmf december 2011) är siffror som bygger på faktiska tulldeklarationer. Mailet kom som ett svar på kritiken från Goldman Sachs och UBS m fl. (Se tidigare inlägg.)

RBS gillade visserligen att den kinesiska tullen hör av sig och kommenterar kritik. Men faktum kvarstår att statistiken verkar manipulerad när den jämförs med data från andra handelspartners. Shanghaibörsen (SHCOMP) sjönk efter att Peking rapporterade en nedgång i utländska direktinvesteringar på 4,5 % i december, jämfört med december 2011. Från RBS påpekas också att Kinas export till Hongkong visar stark tillväxt, samtidigt som data från Hongkong visar att importen från Kina är mycket mindre.

Man kan ju fråga sig varför siffrorna skulle dopas. Är det som i gamla Sovjet, att ingen vågar visa dåliga siffror för ledningen i rädsla för att förlora sin ställning. Eller vill man bara av ren nationalistisk stolthet visa bra resultat, som östtyskarna inom idrotten? Skulle dåliga siffror komma ut måste väl ledningen hitta syndabockar, vanligtvis någon yttre fiende. Och blir det riktigt illa är det ju kutym att starta ett litet krig mot någon för att avleda uppmärksamheten. Vi får väl se...

Kina är världens motor, men för perspektivets skull
kan det vara kul att titta på bruttonationalinkomsten, löpande USD. (Bild från Google Public Data)

Tio små traders

Tio traders satsade i Karo Bio. En glömde stop-loss, så var de bara nio.
Nio traders handlade utan måtta. En mellan egna konton, så var de bara åtta.
Åtta traders valde papper nu. En tog CFD:er, sen var de bara sju.
Sju traders skulle kolla in VIX. En tittade på chicks, sen var de bara six.
Sex traders skulle hämta hem. En glömde det, sen var de bara fem.
Fem traders gick all in. En tog hela sin hyra, sen var de bara fyra.
Fyra traders skulle räkna och se. En orkade inte det, sen var de bara tre.
Tre traders snackade risk/reward. En sa, vadå? Sen var de bara två.
Två traders hade satsat några spänn. Den ena blankade naken, sen var det bara en.
En trader satt ensam och fyllde i sin logg. Sedan struntade han i det och startade en blogg.

Dubbelkolla aldrig bra siffror

Det är inte många dagar sedan vi kunde läsa underbara kinesiska siffror. Handelsexporten lyfte 14 % i december jämfört med samma månad året innan, vilket var 4 % bättre än vad analytikerna hade förväntat sig.

Men sedan finns det ju alltid någon vän av ordning som ska förstöra glädjen. Exempelvis läser jag att Goldman Sachs och UBS m fl. påpekar att kartan kanske stämmer överens med verkligheten. Ökningen matcha inte trafiken vid export- och importhamnar enligt UBS, och Goldman fick inte siffrorna att stämma mot handelsindexet (CPMINEXO).

Tidigare har produktionssiffror jämförts med industrins elproduktion vilket lett till frågetecken. Det har även publicerats forskning som pekar på tveksamheter i kinesisk statistik som bl a inte verkar följa ”Benfords lag” (en matematisk formel som kan indikera när datamängder verkar manipulerade eller felaktiga).

Nåja, kanske beror starka decembersiffror bara på en extra slutspurt för att maxa årets statistik. Å andra sidan finns det många välkända tekniker, t ex att helt enkelt att exportdeklarera varor för att få skattelättnader - varor som sedan aldrig lämnar landet. Det ger både pengar i plånboken och starkare exportsiffror.

Långsiktigt sparande är bäst (för banken)

De flesta människor tänker knappt på det, men för bankfolk är det en påminnelse om en ljuv framtid. Jag tänker givetvis på det orange kuvertet som dimper ner i brevlådan inom kort.
I december förra året placerades över 30 miljarder kr in i premiepensionssystemets olika fonder. Det är pengar som dragits från hårt arbetande svenskars löner och nu ska förvaltas av hårt arbetande banker mot en facil avgift på ca 0,35 %.  Totalt rör det sig om 430 miljarder kronor (31/10 2011) så det blir med andra ord ungefär en miljard kr – eller en ”säck” på bankspråk – att dela på.

Det finns flera fördelar här: Först och främst tillkommer fler pensionssparare varje år och ca 30 miljarder nya kronor (Joel Dahlberg har givetvis tagit upp detta). Inte mycket pengar betalas ut dock, eftersom de som går i pension inte har några stora summor i premiepensionssparande. En annan fördel är givetvis att denna intäkt följer bankernas allt viktigare devis – avgift in, risk ut. Förvaltningsavgiften är garanterad, men avkastningen får oftast spararen själv hoppas på. Så är det i och för sig med allt större del av pensionspengarna. Det är snart bara politikerna själva som får en garanterad summa i pension, när de lämnar Riksdagshuset efter en lång och slitsam karriär.

Nu finns det ju visserligen problem här. Den dag då PPM startade valde 67 % egna fondval, nu gör bara någon enstaka procent nya sparare det, medan de övriga slussas in i 7:e AP-fondens soffa.
Över huvud taget har 42 % av spararna pengarna i AP7 Såfa. Men bara knappt 30 % av kapitalet finns där eftersom de flesta yngre som väljer Såfan, eller snarare inte gör något val alls, inte har några pensionsavsättningar att tala om. Och i takt med att folk börjar bli äldre, få mer pengar (och träffar fler trevliga rådgivare) placerar de ofta om pengarna i andra fonder.

Bild: Premiepensionen Pensionsspararna och pensionärerna 2011, sid 15.

Nu väntar antagligen strider om Premiepensionens framtid. Argumenten emot är onekligen stora, men det finns kapitalstarka krafter bakom systemet. Och de pekar gärna på de katastrofala följderna som skulle uppstå om man försökte tömma de ca 800 fonderna i systemet på många miljarder kronor. Att få ut anden ur flaska är inte svårt, men att få in den igen är mycket knepigare. Dessutom är väljarnas intresse för frågan med all sannolikhet mycket litet. För vem orkar bry sig om pensionssparandet, förutom bankerna förstås, som faktiskt tjänar på det.

Basel, we have a problem

Samhällets stöttepelare – bankerna – har fått mildare regler från tillsynsmyndigheten, rättare sagt Baselkommittén för banktillsyn, som råkar ha Stefan Ingves som ordförande. Många knyter givetvis nävarna i kavajfickorna och undrar hur det kunde gå till. Även vår Carolina Neurath skrev att bankernas regelgnäll ger resultat. Men vad handlar det egentligen om?

Baselkommitténs nya regelverk skulle ju tvinga banker att hålla en viss mängd kapital, med en viss likviditet, för att kunna stå emot i oroliga tider. Det som har hänt nu är att införandet av dessa krav skjuts på framtiden några år. Dessutom har kraven mildrats på vilka slags papper bankerna måste ha. Istället för de avgränsade papper som ingick i termen "High Quality Liquid Assets" är det nu okej med vissa bolånepapper och företagsobligationer.

Och vad är problemet?

Det kanske inte bara är bankernas klagan som har lett till uppmjukningen av kraven. John Carney ger sin bild av problematiken (CNBC). Till att börja med kommer bankernas vinster att sjunka då de måste placera i säkra tillgångar. Det blir inte bättre av att bankerna internationellt kommer att konkurrera om säkra papper, vilket kommer att sänka avkastningen från dessa. När kraven nu mildras kommer konkurrensen att minska och fler papper hinner dessutom tas fram för att möta efterfrågan.

Men när andra papper, t ex företagsobligationer kan ingå, kan ju priserna på dessa gå upp med minskad avkastning som följd. Det skulle ju, som John Carney menar, kunna sprida sig till övriga obligationer och på sikt verka som ett slags globalt QE. (Kanske är det meningen?)

Ännu mer problem

Bankerna kommer givetvis att välja de tillåtna papperna som ger högst ränta. (Typ bostadsobligationer). Och när det blir trängsel bland köparna så kommer antagligen marknaden att skapa fler bostadsobligationer vilket för tankarna tillbaka till tiden för USA:s bostadsbubbla. Ett annat sätt är givetvis att fuska lite med ratingen på obligationerna för att på så sätt få fram fler, någonting som verkligen ger taskiga vibbar.

Hur som helst så skissas en riskfylld framtid upp. Kanske är det därför som EU kommer att ha en observationsperiod inför införandet av dessa nya regler.

Skuldkänslan förr och nu

Jag tittade lite i Andreas Cervenkas artikel om skulder. Några rader ner refererar han till BCG:s kalkyl att en statsskuld över 60 % av BNP är ohållbar på sikt. Plötsligt minns jag att den frågan togs upp för många år sedan när jag var ung student. Min lärare nämnde att den allmänt vedertagna nivån - när ett lands skuld inte längre var hanterbar - var svindlande 90 %. Tja, det känns som referensramarna har förändrats lite sedan dess.

När ska vi berätta det här för barnbarnen?
 (Graf från PIIE sid 15.)

Räntespara - enklare än någonsin

Efter många år har pojkarna på Regeringsgatan lyckats förenkla i utbudet av olika ränteprodukter. De erbjuder helt enkelt ETT räntesparande som passar alla! 

Vi har en bilmodell som passar alla, vi har en semesterresa som passar alla
...tänk så enkelt livet kunde vara. (Urklipp från avanza.se)

Alla djur är jämlika...

De senaste dagarna har snacket om diverse bonusar dykt upp igen som ett gammalt spöke. Och visst, bankfolk har en del trevliga förmåner - framför allt en rätt häftigt ränterabatt men också lägre bankavgifter, lägre courtage och olika typer av företagsoptioner. Just optionerna är ju optioner och kan bli ganska värdelösa om inte kursen är bra. Men ibland är tajmingen ok och det är inte sensationellt att en medarbetare drar in en årslön i ett lyckat lösen.

I vilket fall, när förmåner kommer på tals går det alltid att peka ut andra tjänstemän i samma kvarter för att få lite perspektiv. Jag pratar givetvis om våra kära politiker. Tar vi en titt in i köket på farmen ser vi att en riksdagsslips har:

• 58 000 kr i månaden som grund. De som sitter i något utskott kan lägga på 10 000 kr eller mer. Vår Talman, Per Westerbergs har lika stor månadslön som Reinfeldt, 148 000 kr.
• Inkomstgaranti. De som har arbetet minst tre år i följd i riksdagen får 80 % av lönen under ett år. De som gjort sex år får betalt i två år. Om personen ifråga är över 40, kan det bli inkomstgaranti i fem år och för dem över 50 gäller 15 år.
• Ingen minskning av pensionen även om personen lever på aktieutdelning från eget företag. (Denna förmån har tydligen stoppats nyligen, delvis i varje fall).
• Rätt till en gratis lägenhet i Stockholm om de bor >5 mil från riksdagshuset.
• 50 000 kronor per mandatperiod för tjänsteresor utomlands. 
• Årskort på SJ, möjlighet till destinationskort på SAS och gratis taxiresor.
• Traktamente när de övernattar utanför hemorten (och 110 kronor skattefritt/natt om de sussar i övernattningslägenhet i Stockholm).
• Ingen trängselskatt när de tar bilen till jobbet. 
• Ingen tydlig arbetsuppgift då riksdagen har stängt juni - mitten av september. Och jag som tyckte att lärarna hade ledigt länge.

Men jobbar då inte dess folkvalda förbannat hårt, med långa dagar och ännu längre nätter? Tja, kanske det. Men någon formell närvarokrav finns inte i varje fall. Nu ska i och för sig ledamöternas ekonomiska villkor ses över. Men det handlar givetvis bara om en rent administrativ översyn."Syftet är att göra regelverket tydligare och att förenkla den administrativa hanteringen av ledamöternas ersättningar."

Trading 2012

Jo, jag ett litet hobbykonto hos Avanza och under hösten har det blivit ett antal snabba affärer vid fikarasterna. Så här ser i varje fall resultatet ut nu vid nyårsskiftet. Jag är ganska nöjd med tradingen, speciellt med tanke på den minimala arbetsinsatsen. God fortsättning!

  Mitt konto  +46,7 %    SIXPRX  +16,7 %