onsdag

PPM-förvaltning, bättre än sitt rykte?


Jag blev nyss uppringd av en hurtig säljare från någon pensionsförvaltare, Prognosia, Monetar eller vad de nu hette. Killen lät som han var påtänd och stammade fram argument om varför jag måste anlita hans förvaltningsbolag. Jag kunde ha slängt luren i örat på stackaren, men varför då? Han försöker ju bara göra ett jobb, och knappast ett tacksamt sådant.

Nu verkar det i vilket fall som finansiella tjänster inte längre ska kunna säljas via telefon. Det är ett förbud direkt riktat mot alla dessa små pensionsförvaltare. Och få verksamheter i finansbranschen är så föraktade som PPM-förvaltning och alla firmor som sysslar med det, t ex de ovan nämnda. Deras telefonsäljare hala som tvålar, tjänsterna är otydliga, avgifterna talas det tyst om och hur är det egentligen med avkastningen? Vänta förresten, det där lät ju precis som vilket pensionsbolag som helst?! Och så är det kanske. 

Inspektionen för socialförsäkring 

Nyligen jämförde den statliga inspektionen för socialförsäkringen, ISF, hur avkastningen skilde mellan de som rattade sitt eget PPM-sparande och de som exempelvis anlitade någon PPM-förvaltare. Det visade sig, hör och häpna, att PPM-förvaltningen generellt sett lönar sig, om än med liten skillnad. De höga avgifterna drar ner resultatet, men å andra sidan kom avkastningen till en lägre risknivå vilket kan vara nog så värdefullt i dessa dagar. Jag citerar:

"... Resultaten pekar vidare på att det i genomsnitt finns en överavkastning för dem som anlitar fondförvaltningstjänster. Beräkningarna antyder dock att den genomsnittliga överavkastning som externa förvaltare ger är liten, borträknat den extra avgift för dessa tjänster som individen betalar (utanför premiepensionssystemet). Vidare visar resultaten att risken i portföljen reduceras för dem som väljer en extern förvaltningstjänst, vilket alltså är positivt för den enskilda spararen."

Några av landets högt ärade ekonomitidningar skrev givetvis om resultatet men fokuserade på att hacka ner på PPM-rådgivarna. Först längre ner i texten nämndes det pliktskyldigt att rådgivningen faktiskt är lönsam för kunderna. 

Men är pensionsrådgivning att rekommendera?  

Jag tror givetvis att branschen har en hel del brister. Speciellt om man ser tillbaka några år. Men de behöver inte vara sämre än många stora banker och försäkringsbolag som lyxrenoverar egna lägenheter, ger varandra astronomiska bonusar, har noll ränta på lönekontona, har dyra och underpresterande fonder osv osv osv. Så ja, jag rekommenderar alla som inte orkar bry sig att låta någon annan förvalta deras pensionssparande. Resultatet blir enligt ISF generellt sett snäppet bättre. 

Vill sedan våra myndigheter motarbeta alla dessa mindre förvaltare så kan de ju börja med att förenkla pensionssystemet så vanliga människor orkar sköta sitt sparande själva.

tisdag

Kvartalsrapport, eller snarare en skörderapport

Kvartalsrapporten som kom från amerikanska jordbruksdepartementet i för ett par veckor sedan visade inte helt överraskande på större lager än väntat. Priserna på majs, vete och sojabönor dök och det utlösta till och med handelsstopp. Jag citerar SEB:s råvaruanalys
"Marknadens missbedömning var en av de största någonsin och marknadsrörelsen på Skärtorsdagen en av de största någonsin, i majs bara dämpad av den största tillåtna prisrörelsen."
Majspriset på CBOT
De som satt med fingrarna på tangentbordet kunde alltså göra bra affärer på utvecklingen.
Trading mars-april

Äntligen bättre ränteerbjudande!

Avanza har gjort det riktigt enkelt att välja räntesparande. Du behöver bara dra skalan till den procentsats du vill ha, och få ett förslag på ränteplacering. Det trevliga är att skalan går ända upp till 10 % vilket är underbart i tider av rekordlåga sparräntor. Få se nu... aktier och fonder?
(Se utklippet nedan.)

Hitta den ränta som passar dig! Varför inte >10 % med aktier och fonder?
(Bild från Avanza.se)

lördag

Aktuella hävstångsprodukter

Unibet spelodds, lördag förmiddag:

Yohio, Heartbreak Hotel, 1,75 ggr pengarna.
Louise Hoffsten, 12,5 ggr pengarna
Sean Banan, 35 ggr pengarna

All in!

torsdag

Den svenska Pippi Långstrump-ekonomin


Bloggrannen Cornucopia? nämner ibland den svenska framgångsrika Pippi Långstrump-ekonomin. Men hur framgångsrika är den egentligen? Vad säger de om oss i andra länder? Vi kan ju ta en titt.

Till att börja med får Handelsbanken beröm i en artikel i Bloomberg för att de utvidgar sin verksamhet utanför Sverige. Och det är en gammal hederlig och förnuftig filosofi som styr banken, till skillnad från många andra europeiska banker som får skäll för spekulationsiver och kreditförluster. Faktum är att hela vårt land får uppmärksamhet i USA för en ekonomi där välfärd och trygghetssystem är självklarheter. Washington Post gick längre och kallade Sverige för ”the rock star of the recovery”. Och en ekonomisk jämförelse med England - som också är ett EU-land med egen valuta - ger även Sverige och svenskarna en hel del beröm.

Alla dessa lovord kan givetvis bero på att utlänningar inte har en klar bild av vår ekonomi, eller så är vi helt enkelt bäst.

fredag

Vill Sverige bli av med sina pensionärer?


Det klagas en hel del på vården idag. Inte minst åldringsvården. I samband med detta finns det en oro över hur en allt mindre andel unga ska kunna ta hand om vår åldrande befolkning. Och den åldrande befolkningen oroar sig för sänkta pensioner (Bromsen). Kan problemet lösas, eller i varje fall lindras, på något enkelt sätt? Tja, varför inte genom en smärre folkvandring. En spaning där jag bor visar i varje fall många i arbetsför ålder kommer hit för att arbeta och många äldre svenskar flyttar härifrån. Och varför inte, i varmare länder kan våra seniora medborgare få:
Sänkta levnadsomkostnader
Som exempel ligger matpriset i Sverige generellt 20 % över det europeiska genomsnittet.
Lägre skatt på pensionen
Sverige har avtal med flera andra länder för att undvika dubbelbeskattning. Detta kan givetvis variera för olika länder men som exempel beskattas inte tjänstepension från privat näringsliv över huvud taget i Portugal. Avtalen är som gjorda för att få våra åldrande att flytta. Anar jag en dold agenda?
Gemenskap och förbättrat socialt liv
Många uttråkade pensionärer kan byta tv-soffan mot golfrundor, året runt-trädgård och kvällar vid tapasbaren.
Minskad benskörhet/färre benbrott
Sol, medelhavsdiet och sköna promenader istället för ishalka, snö och mörker.

Vad vinner då Sverige på att våra äldre flyttar utomlands? När vi skriver skatteavtal med andra länder är det med vetskap om att vi förlorar skattepengar och konsumtion. Men å andra sidan får vi:
Minskad belastning i vården
Fler lediga bostäder
Våra vänner i sydligare länder får ökad konsumtion från seniora medborgare och dessutom fler sålda bostäder, vilket det inte är någon brist på runt Medelhavet.

måndag

Kapitalandelsbevis, strukturerade produkter och annat spännande för oss sparare


Ibland får vi alla tips om att placera pengar i så kallade strukturerade produkter. De kallas ibland aktieindexobligationer eller något liknande med ordet kupong, certifikat eller kapital med i namnet. I marknadsföringen sägs det ofta att den aktuella placeringen är konstruerad för att ge ett tryggt sparande – och samtidigt en bra avkastning. Vi småsparare blir givetvis lockade av snyggt förpackade placeringar som andas säkerhet och enkelhet. Samtidigt vet nog få av oss vad vi köper, vad det kostar och vilka riskerna är. Ord som nollkupongare, deltagandegrad och emittentrisk gör det knappast tydligare.

Ett placeringsförslag som är i ropet just nu kallas tydligen Kapitalandelsbevis. Kapitalandelsbevis ges ut av Estea Sverigefastigheter 2, men marknadsförs hos en nätbank som beskriver det som ”ett nytt och modernt instrument” som ”ger 6,25  % i ränta samt möjlighet till ytterligare avkastning.

Källa: Avanzabank.se

Vad handlar det om då? När jag tittar lite närmare på Kapitalandelsbeviset ser jag att Estea Sverigefastigheter 2 AB äger en fastighet med butiker, kontor och bostäder i Nyköping. Nu vill de få in pengar till fler fastigheter att förvalta och sälja med vinst. Om butiksfastigheter i Nyköping och övriga Sverige är en bra investering just nu, det lämnar jag åt sidan här.

Min första undran som vanlig sparare gäller uppgiften om ränteutbetalningen. Det står att jag ska få 6,25 % kvartalsvis under löptiden. Jag antar att det betyder sammanlagt 6,25 % per år. Och hur lång är då löptiden? Det står att återbetalningen sker senast 2019-06-30. Senast..?

Här får jag leta vidare i det så kallade prospektet (pdf). Där står det att ränteutbetalningarna kan bero på bolagets finansiella ställning. Har bolaget inga pengar får jag alltså vänta på mina utbetalningar. Vidare verkar det som Kapitalandelsbeviset kan återbetalas och avslutas i förtid om bolaget hittar bättre lånemöjligheter någon annanstans. Skulle bolaget å andra sidan få finansiella problem kan återbetalningen flyttas fram, och i värsta fall får jag inte tillbaka ett öre om jag har förstått det rätt. Finns det pengar kvar efter en konkurs står inte jag som innehavare av Kapitalandelsbevis först i kön.

Nu är det ju lätt att stirra sig blind på riskerna. Det stod ju i marknadsföringen att det fanns möjligheter till ytterligare avkastning. Och det verkar stämma. Som jag uppfattar det handlar det om två fall: Har inte bolaget sålt sina investeringar innan slutet av 2018 så höjs ränteutbetalningarna till 7,25 % under det avslutande halvåret. Möjligheten finns också att ta del av bolagets resultat vid återbetalningen. Har bolaget gjort vinst får jag och alla andra med Kapitalandelsbevis vara med och dela på 75 % av denna vinst. Har bolaget gjort förlust får jag dock vara med att dela på 100 % av den. Det betyder att hela bolagets förlust tas från utbetalningarna.

Förresten, det dras inget courtage när du köper detta papper. Jag vet inte om courtage dras ifall du vill sälja det senare under löptiden. Men då är nog problemet snarare om det är möjligt att sälja det över huvud taget, och i så fall till vilket pris.

Sammanfattningsvis kan väl en strukturerad produkt vara en bra placering, speciellt för att sprida riskerna. Men många av dem kan vara dyrare och riskablare än man tror. Dessutom är de ofta komplicerade att förstå och informationen är ofta onödigt krånglig. Har jag missuppfattat någonting här ovanför så skyller jag i varje fall på det.

tisdag

Har du inte gått Handels?


Det skulle plockas in nya friska krafter på bolaget och jag tittade igenom listan på kandidater. En sak som slog mig var att nästan alla kom från samma bana. Det är ingen överraskning kanske, men det blev lite tråkigt att se cv:n med de rätta kvarteren, rätt efternamn, rätt skola, rätt fritidsintresse och rätt umgänge på seglarsemestern. Dessutom med bifogade bilder där kritvita tandrader ler med en lika gnistrande alpsluttning i bakgrunden. Jag fick en längtan efter fel uppväxtkvarter, okända skolor och helt oväntade arbetslivserfarenheter. Det skulle vara intressant.

Jag läste att bara ca 20 % av de som pluggar vidare kommer från ”arbetarhem”. Den gemensamma nämnaren mellan dem var tydligen att någon av föräldrarna (vanligtvis mamman) gillade att läsa böcker.

Spontant kommer jag att tänka på Nordeas Sasja Beslik, som fick lämna Bosnien 1993 som 20-åring och idag har lyckats slå sig fram ganska bra. Och Ingvar Kamprad som växte upp på en småländsk bondgård. Och Steve Jobs som visserligen fick en del praktisk hjälp hemifrån, men hade en glöd som få. Och bioaktuella Abraham Lincoln som gick från fattigdom till presidentposten. Och allas vår armviftande aktieprofet Cramer på CNBC, som bodde i sin bil en gång i tiden.

lördag

Japaner, japaner, japaner


Det är alltid lika intressant att följa nyheterna om Japan. De verkar inte ha något problem att få ned sin yen i det pågående valutakriget. Ökad stimulans utlovas av den senaste i raden av premiärministrar, Shinzo Abe, och nu verkar även en ovanligt kall vinter ha hjälpt till att förbättra ekonomin (ehh?). Men det finns ju alltid en annan sida av myntet. En svagare yen betyder häftigt dyrare matimport. Inte minst när det gäller vete som går åt en hel del i nudlarnas hemland. Japan importerar dessutom 90 % av sitt vete. Olja är givetvis en annan sak som blivit dyrare. Till skillnad från vissa andra ekonomiska stormakter har ju Japan dåligt med egna energikällor. Deras ansträngningar med att få ned sin egen valuta leder till gnäll från omgivande länder som drabbas. Och de tycker väl illa om Japan ända sedan kriget.

Apropå kriget var väl förresten jakten på olja och andra råvaror en av anledningarna till Japans hyfsat aggressiva expansionsplaner före och under andra världskriget? Då var ju landet förstås lett av den gudomliga kejsaren Hirohito. När atombomberna hade fallit och landet låg i ruiner var det dag att säga till honom att allt var förlorat. Men hur säger man det till en gud? Det blev någonting i stil med ”kriget utvecklas inte nödvändigtvis till vår fördel…”. Kejsaren fick sedan hålla ett tal om kapitulationen till folket via radio. Vad han sade? Inte många förstod, då hans språk var så antikt att det i princip var obegripligt för vanligt folk.

torsdag

Dagens icke-överraskning för pensionssparare


Att ratta underpresterande och dyra fonder behöver inte vara något problem utan kan vara riktigt enkelt och lönsamt. Speciellt om man har turen att sitta på något pensionsbolag och ansvara för andra företags pensionsplaceringar. Det gäller bara att plocka ihop en kompott av högpresterande fonder med låga avgifter. Och plocka bort de fonder som inte presterar givetvis. Om det inte gäller pensionsbolagets egna utbud förstås, då kan de vara med i urvalet i vilket fall. Enligt en amerikansk undersökning var det tre gånger så vanligt att lågpresterande fonder plockades bort följande år (ca 30 % chans) om de inte var pensionsbolagets egen fond (ca 12 % chans).

För att förbättra möjligheterna för sunkiga fonder kan de förpackas i olika fond-i-fondlösningar som gör det jobbigare att granska dem separat. Man kan ju också trolla lite med avgifterna/kick-back till placeraren. Sist men inte minst finns även det faktum att folk gärna jagar bra placeringar, men är desto sämre på att ta bort de dåliga.

måndag

Stackars fondförvaltare



Jag har i många år tittat avundsjukt på min bekante som arbetar på fondbolag. Det verkar vara både hög lön, bra förmåner och trevliga arbetstider. Hans tyska bil är inte först iväg på morgonen och inte sist hem om jag så säger. Droppen var ändå när jag frågade honom vad som var svårast som fondförvaltare. Var det konkurrensen, pressen från ägarna eller den ständiga osäkerheten som var värst? ”Att försöka se upptagen ut hela dagarna”, svarade han uppriktigt. Placeringarna gjordes ju ganska maskinellt och sedan återstod det mest bara administration och lite rapportskrivande. Ganska långtråkigt faktiskt…

Fondernas A- och B-lag
Men nu verkar tiderna ha förändrats. Förr räckte det med att snurra runt 200 miljoner, men nu måste det till det tredubbla för att få åka på skidsemester. Nya regelverk och kostnader tillsammans med minskade avgiftsmöjligheter tar sin rätt. Det var inte länge sedan en magisk gräns bröts då en viss direktör sade att de nu hade fler jurister än mäklare anställda. Men bankerna sitter ju i ett skönt oligopol med många sätt att öka sina intäkter, det gör inte fondbolagen. Inte alla i varje fall. Fondernas A- och B-lag börjar bli allt tydligare. Där A-lagen sitter tryggt i knät på bank och försäkringsbolag med många miljarder i pensionsplaceringar sitter resten och drömmer om att få ingå i någon fond-i-fond någonstans. Annars gäller det bara att slå ihop, sälja, eller lägg ner. Alternativt bli ersatta av en dator. Vissa klarar sig ju bra i och för sig. Spiltan, Atlant, Didner & Gerge är ju starka kort. Liksom Brummer som inte behöver ta skit från någon. De har sin egen plattform och betalar inte ett skvätt för att vara med i någon fondlista.

onsdag

Börsen på topp - men var är ballongerna?


Stockholmsbörsen har inte varit något glädjehus på länge. Visst, kursen är hög så det räcker men omsättningen har varit blodfattig länge och några trevliga nyintroduktioner kommer man knappt ihåg längre.

Börsen 1993-2013. (Källa: tradingeconomics.com)

Detta är givetvis inte kul för Nasdaq OMX. Men uppstickaren Burgundy, som skulle kapa andelar av handeln, vart väl inte heller någon succé under rådande omständigheter.

Apropå Burgundy så är utvecklingen givetvis inte speciellt kul för Avanza som till stor del lever på börsen, och som är delägare i Burgundy. Självaste vd:n gick ut häromdagen och lovade en månads courtagefri handel hos Avanza i det bolag som först noterar sig under 2013. Detta är givetvis inte för Avanzas skull, utan för att en låg börshandel skadar svenska aktiesparare och på sikt våra pensionssparare.

Jag har skumpan på kylning, men om börsen står högt medan omsättningen är låg, arbetslösheten stiger och företagarna är negativa, då blir det liksom ingen riktig feststämning. Snarare en nervös väntan på att det ska börja knaka i golvet. Vad kan hända, kanske tillväxten visar sig ovanligt ihålig, krisen i Europa kanske visar sig värre än någonsin, eller så ställer en lömsk dollar till det… Lika bra att korka upp skumpan nu.

tisdag

Tid för kreativa lösningar

Många människor, företag och myndigheter får problem när de inte kan leva upp till förväntningarna. Sedan kan man ju alltid hitta kreativa lösningar för ta sig fram ändå. Argentina till exempel, tillåter ingen granskning av landets statistik från Internationella valutafonden. Det är också en lösning på problemen. Tyvärr verkar lite tillsnyggade siffror ändå ha fått IMF att gnälla. Typiskt. Men nu har Argentinas styrande kommit på att de ska frysa butikspriserna i två månader för att få bukt med inflationen. Genialt minsann, men det är inte deras idé. Mugabe har redan använt tricket i Zimbabwe.

Jag läser vidare om Spaniens högerledare Rajoy som tydligen också arbetat med flexibla lösningar för att förbättra sin och partiets ekonomi. Det är ungefär som Groucho Marx sa: ”Jag har mina principer, och gillar du inte dem, då har jag andra.” Det behövs helt klart tydliga regler och insyn. Men inte ens en rad domare, publik och direktsänd tv kan utesluta att det fuskas i alla lägen. Sveriges förbundskapten är dock förvånad. Nä, ska man åstadkomma någon förbättring får man helt enkelt ta i ordentligt. Ungefär som Putin gjort för att förbättra födelsestatistiken i det krympande Ryssland.


onsdag

Köptips ...eller kanske inte


Det är ingen brist på köptips i dagarna. För att få lite distans kan det vara bra att titta tillbaka på tidigare förslag och se hur det gick - eller kunde ha gått om man nappade. Småspararnas veckomagasin Börsveckan brukar själva ta upp ett år gamla rekar i tidningen och bedöma om de var flipp eller flopp. Hedervärt givetvis. Å andra sidan tar de ju mest upp småbolag och rekarna tenderar att bli självuppfyllande profetior när alla hakar på och handlar exakt som det står senaste numret.

I vilket fall hittade jag ett, eller rättare sagt tre, gamla köptips. Det är närmare bestämt ett av de Trading Case Bull & Bear som SHB skickar ut regelbundet, det här från den 4 december i fjol. (Jag vet, B & B är knappast stadiga papper och får man köprekar gratis kan man knappast klaga i vilket fall.)

Köptips från 4/12 2012
Bull HM H
Den taffliga ringen visar priset ungefär den 4/12. Höll man kvar några dagar
så blev det en fin vinst. (Bilderna från Nordnet.se)











Bull Guld H
Den slarviga ringen markerar ungefär den 4/12.
Det ser inte så bra ut än så länge i varje fall.











Bull USDX3 H
Sålde man några dagar efter den 4:e kan det ha blivit några procent i vinst.
I övrigt ser det ut som valutakriget gick åt fel håll denna gång.












Vad är då kontentan? Ingenting annat än att köprekar kan gå precis hur som helst även när det kommer från kompetenta källor, och speciellt när det gäller så vingliga farkoster som Bull & Bear. Får se vad Börsveckan skriver på söndag istället. Kanske har de hittat något litet spännande medicinbolag i Lund med ett nypatenterat hålfotsinlägg på gång? Det är bara att haka på!

tisdag

Nu vänder det uppåt!


De senaste dagarna har genomsyrats av positiva tongångar och en sann känsla av att den jobbiga tiden är bakom oss. Småspararnas favoritmedia satte rubriken ”Världsekonomin ser allt bättre ut” på självaste lönedagen. Några ljuspunkter som tas upp är ett stigande inköpschefsindex i Kina och USA, krafttag i Japan och låga räntekostnader för industrin.

Från CNBC är det inte heller någon brist på glada tongångar. Bostadsmarknaden ser bättre ut och USA:s energisituation har vänt om, till stor det tack vare ny teknik (fracking).

Andra glädjande tecken i tiden är att S&P 500 är runt ATH och pengar börjar strömma in på börserna från den berömda sidlinjen. Vissa ser till och med att Dow Jones står inför en längre och starkare uppgång mot 20 000 inom 4 år (+50 % ungefär). Det ser även bra ut tekniskt. Kort sagt har jag inte känt mig så upplyft sedan 2007, eller kanske inte sedan 1999.

onsdag

Spansk fader vår



Någon ljusning för Spaniens del syns tydligen inte än. Enligt Kenneth Rogoff brukar en kris genomgå fyra faser: husprisfall, börsfall, arbetslöshet och minskad BNP. Vi kan väl börja med huspriserna:

Prisutvecklingen januari 2007 – januari 2013. Siffran -31,81 % är inte riktigt mätt från toppen och borde alltså vara ännu något högre. (Bild från casas.facilisimo.com/preciometro)

Så till börsen. Tja, IBEX 35 ligger ju på ca 50 % jämfört med toppnoteringen hösten 2007. Med lite vilja skulle man kunna se det som att en vändning är på gång. Men det kanske bara är en av alla rekyler på nervägen.

Arbetslösheten behöver vi knappt tala om. Den ligger för befolkningen 15-74 år på ca 25 % och visar inga tecken på att minska.

Sist men inte minst kan vi konstatera att Spaniens BNP sjönk med 1,3­­-1,4 % under 2012. Till viss del beror det nog på turismen, vilket jag nämnde i en studie i spanska.

Nu har krisen dock verkat under ca fem år och enligt någon slags krislogik borde det börja släppa nu. Men ser man tillbaka så undrar man ju vad som kommer att vara landets motor framöver. Turism ja, grönsaker ja, men sedan blir det svårare. Men kanske är landet egentligen på väg åter till ett ”normaltillstånd”. Läser man om Spaniens historia så förstår man att det finns långa perioder av låg tillväxt. Antony Beevor ger en målande bild av Spanien som ett land i stagnation vid tiden innan inbördeskrigen 1936.


En av mina spanska bekanta har länge talat med hög svansföring om Spanien som en historisk världsmakt. Nu har dock tongångarna förändrats. Föräldrarna har traditionell sett betalat en stor del av barnens första bostad genom att belåna sin egen, men nu är det svårt. Barnen har ju inte heller något jobb och får bo kvar hemma ända upp i medelåldern. Tjejerna vill inte hamna i samma sits som sina pigor till mödrar och skaffar inga barn. Tidigare har status varit väldigt viktigt med hög utbildning och fina titlar. De flesta grovjobb görs av sydamerikaner, men även det håller på att förändras och sydamerikanerna vänder hemåt i allt större antal. Det är inga muntra tongångar jag hör.


måndag

Hur tänker de på banken?


Det har varit en hel del klagomål på vissa banker en tid. Exempelvis har Swedbank och Nordea haft olidliga tekniska problem och senast fick Danske på skallen för att de plötsligt har lagt avgifter på en rad konton. Obegripligt kan tyckas, men så här enkelt kan det kanske vara:

När det gäller de tekniska problemen är det knappast någon hemlighet att flera banker sitter på ett korthus av gamla system och plattformar som blir mer problematiska att driva för varje år. Men att investera i nya system och föra över data skulle ta år och kosta multum. Därför rullar man vidare den allt tyngre och växande snöboll en bit till uppför backen. De som har försökt att ta tag i bitarna har antingen bränt ut sig, fått gå pga bristande resultat och/eller skenande konsulttimmar.

Att Danske lade på avgift på olika konton är kanske inte heller någon överraskning, om än klantigt. I möten har det diskuterats om ökad lönsamhet. Någon har gått igenom avgiftsstrukturen och frågat varför en hel rad tjänster ska vara gratis, speciellt för kunder som inte ger någonting. Detta har inte gått att argumentera emot. Flera inblandade har visserligen känt att det kommer bli ramaskri om dessa avgifter blir verklighet, men man har inte protesterat för säkerhets skull. Det märkliga är att det finns tusen smartare ställen där banken kan ta in mer pengar från privatpersoner; fondavgifter, räntenivåer, sitta längre på pengarna vid olika transaktioner osv.

Sist men inte minst kommer frågan om Facebook upp. Inga namn, men för vissa banker har FB blivit en klagomur där hundratals kunder vräker ur sig missnöje till allmän beskådan  Ur marknadssynpunkt har satsningarna mest blivit kontraproduktiva. Man lockar inte nya kunder, man skrämmer bort dem. Det som skulle bli en kostnadseffektiv marknads- och informationskanal beskrivs idag i tysta ordalag närmast som ett moment 22. Man vill egentligen inte vara kvar som det ser ut nu, men kan givetvis inte lämna FB eller stänga för kommentarerna     ...bäst att inte prata om det bara.

fredag

Jaha, belåning är dumt?


Ibland när man pratar om privata placeringar börjar någon klok medborgare antyda att derivat, hävstångsinstrument och belåning bara är för dumdristiga spekulanter. Förnuftiga sparare köper aktier i kvalitetsbolag för egna pengar och lever på utdelningen. Ränta på ränta-effekten som sagt. Det följer liksom naturens ordning att odla klokt och leva på avkastningen.

Men hur är det egentligen? Har inte många av dessa "kvalitetsbolag" en belåning som inte är helt blygsam. Och är inte produktionen flyttad till Kina för att få lite mer utväxling på täckningsgraden. Och när vi ser hur miljöfrågorna sköts, och hur råvarorna skövlas fram utan tanke på framtiden, då kan vi börja tala om hög risk och att skapa maximal hävstång på vinsten. Sedan köps bolagens aktier av småsparare här hemma som predikar långsiktighet för mig och säger att de aldrig skulle röra hävstångsinstrument.

"Samhällsproblem har en otrevlig vana att jämt liksom tränga sig på. Det gäller att blunda för allt man är värd och försöka att inte förstå"
Nationalteatern

torsdag

Kaffe någon?


Torkan i Nordamerika fick som bekant en rad grödor att skena i pris i somras. Under hela hösten gick terminspriserna sicksack på hög nivå, för att sedan börja sjunka ner mot normala nivåer igen. Det här var naturligtvis ett bra läge för trading i exempelvis vete, majs och sojabönor. Men frågan är hur det går framöver. Oron över torkan finns kvar i allra hösta grad i flera regioner. Och tittar man på kurvorna ser man att priset på grödor generellt sett har böjt av uppåt ända sedan 2006. Vad beror det på?

Sådana här priskurvor för ju spontant tankarna till en hög inflation, men det handlar givetvis om någonting annat här. Klimatet, ökad efterfrågan från stora inköpare, dyrare produktionskostnader, minskade odlingsytor... Det lär knappast oroa några surdegsbagande Södermalms-hipsters, storkonsumenter av kanadensiskt vetemjöl med extra hög proteinhalt. Men självklart är den här utvecklingen problematisk. I vilket fall är det nog dags att saxar sig ur de korta positionerna och tacka för den här gången. Sticker priserna upp igen så kanske det blir en repris, men i annat fall är det dags att titta vidare.

Kaffe är alltid intressant. Inte bara för att vi svenskar är storkonsumenter. Liksom grödor och olja är det en råvara som folk inte kan vara utan. Istället verkar konsumtionen bara öka och kaffe lär redan världens näst största råvara (efter oljan). Här har priset gått ner relativt långt från höga nivåer. Kanske det är dags att tanka?

Kaffepriset 2002-2013. Påminner det inte lite om guldpriset?
(ICE Futures. Bildkälla:tradingeconomics.com)

onsdag

Kinas export- och importsiffror, del II


Jag läser på Bloomberg att ett mail skickades igår där Kinas tullmyndighet försvarade landets import- och exportsiffror och menade att varenda dollar stämmer. Kinas uppsving på 14,1 % (december 2012 jmf december 2011) är siffror som bygger på faktiska tulldeklarationer. Mailet kom som ett svar på kritiken från Goldman Sachs och UBS m fl. (Se tidigare inlägg.)

RBS gillade visserligen att den kinesiska tullen hör av sig och kommenterar kritik. Men faktum kvarstår att statistiken verkar manipulerad när den jämförs med data från andra handelspartners. Shanghaibörsen (SHCOMP) sjönk efter att Peking rapporterade en nedgång i utländska direktinvesteringar på 4,5 % i december, jämfört med december 2011. Från RBS påpekas också att Kinas export till Hongkong visar stark tillväxt, samtidigt som data från Hongkong visar att importen från Kina är mycket mindre.

Man kan ju fråga sig varför siffrorna skulle dopas. Är det som i gamla Sovjet, att ingen vågar visa dåliga siffror för ledningen i rädsla för att förlora sin ställning. Eller vill man bara av ren nationalistisk stolthet visa bra resultat, som östtyskarna inom idrotten? Skulle dåliga siffror komma ut måste väl ledningen hitta syndabockar, vanligtvis någon yttre fiende. Och blir det riktigt illa är det ju kutym att starta ett litet krig mot någon för att avleda uppmärksamheten. Vi får väl se...

Kina är världens motor, men för perspektivets skull
kan det vara kul att titta på bruttonationalinkomsten, löpande USD. (Bild från Google Public Data)



måndag

Tio små traders


Tio traders satsade i Karo Bio. En glömde stop-loss, så var de bara nio.
Nio traders handlade utan måtta. En mellan egna konton, så var de bara åtta.
Åtta traders valde papper nu. En tog CFD:er, sen var de bara sju.
Sju traders skulle kolla in VIX. En tittade på chicks, sen var de bara six.
Sex traders skulle hämta hem. En glömde det, sen var de bara fem.
Fem traders gick all in. En tog hela sin hyra, sen var de bara fyra.
Fyra traders skulle räkna och se. En orkade inte det, sen var de bara tre.
Tre traders snackade risk/reward. En sa, vadå? Sen var de bara två.
Två traders hade satsat några spänn. Den ena blankade naken, sen var det bara en.
En trader satt ensam och fyllde i sin logg. Sedan struntade han i det och startade en blogg.

söndag

Dubbelkolla aldrig bra siffror


Det är inte många dagar sedan vi kunde läsa underbara kinesiska siffror. Handelsexporten lyfte 14 % i december jämfört med samma månad året innan, vilket var 4 % bättre än vad analytikerna hade förväntat sig.

Men sedan finns det ju alltid någon vän av ordning som ska förstöra glädjen. Exempelvis läser jag att Goldman Sachs och UBS m fl. påpekar att kartan kanske stämmer överens med verkligheten. Ökningen matcha inte trafiken vid export- och importhamnar enligt UBS, och Goldman fick inte siffrorna att stämma mot handelsindexet (CPMINEXO).

Tidigare har produktionssiffror jämförts med industrins elproduktion vilket lett till frågetecken. Det har även publicerats forskning som pekar på tveksamheter i kinesisk statistik som bl a inte verkar följa ”Benfords lag” (en matematisk formel som kan indikera när datamängder verkar manipulerade eller felaktiga).

Nåja, kanske beror starka decembersiffror bara på en extra slutspurt för att maxa årets statistik. Å andra sidan finns det många välkända tekniker, t ex att helt enkelt att exportdeklarera varor för att få skattelättnader - varor som sedan aldrig lämnar landet. Det ger både pengar i plånboken och starkare exportsiffror.


lördag

Långsiktigt sparande är bäst (för banken)


De flesta människor tänker knappt på det, men för bankfolk är det en påminnelse om en ljuv framtid. Jag tänker givetvis på det orange kuvertet som dimper ner i brevlådan inom kort.
I december förra året placerades över 30 miljarder kr in i premiepensionssystemets olika fonder. Det är pengar som dragits från hårt arbetande svenskars löner och nu ska förvaltas av hårt arbetande banker mot en facil avgift på ca 0,35 %.  Totalt rör det sig om 430 miljarder kronor (31/10 2011) så det blir med andra ord ungefär en miljard kr – eller en ”säck” på bankspråk – att dela på.

Det finns flera fördelar här: Först och främst tillkommer fler pensionssparare varje år och ca 30 miljarder nya kronor (Joel Dahlberg har givetvis tagit upp detta). Inte mycket pengar betalas ut dock, eftersom de som går i pension inte har några stora summor i premiepensionssparande. En annan fördel är givetvis att denna intäkt följer bankernas allt viktigare devis – avgift in, risk ut. Förvaltningsavgiften är garanterad, men avkastningen får oftast spararen själv hoppas på. Så är det i och för sig med allt större del av pensionspengarna. Det är snart bara politikerna själva som får en garanterad summa i pension, när de lämnar Riksdagshuset efter en lång och slitsam karriär.

Nu finns det ju visserligen problem här. Den dag då PPM startade valde 67 % egna fondval, nu gör bara någon enstaka procent nya sparare det, medan de övriga slussas in i 7:e AP-fondens soffa.
Över huvud taget har 42 % av spararna pengarna i AP7 Såfa. Men bara knappt 30 % av kapitalet finns där eftersom de flesta yngre som väljer Såfan, eller snarare inte gör något val alls, inte har några pensionsavsättningar att tala om. Och i takt med att folk börjar bli äldre, få mer pengar (och träffar fler trevliga rådgivare) placerar de ofta om pengarna i andra fonder.

Bild: Premiepensionen Pensionsspararna och pensionärerna 2011, sid 15.

Nu väntar antagligen strider om Premiepensionens framtid. Argumenten emot är onekligen stora, men det finns kapitalstarka krafter bakom systemet. Och de pekar gärna på de katastrofala följderna som skulle uppstå om man försökte tömma de ca 800 fonderna i systemet på många miljarder kronor. Att få ut anden ur flaska är inte svårt, men att få in den igen är mycket knepigare. Dessutom är väljarnas intresse för frågan med all sannolikhet mycket litet. För vem orkar bry sig om pensionssparandet, förutom bankerna förstås, som faktiskt tjänar på det.

tisdag

Basel, we have a problem


Samhällets stöttepelare – bankerna – har fått mildare regler från tillsynsmyndigheten, rättare sagt Baselkommittén för banktillsyn, som råkar ha Stefan Ingves som ordförande. Många knyter givetvis nävarna i kavajfickorna och undrar hur det kunde gå till. Även vår Carolina Neurath skrev att bankernas regelgnäll ger resultat. Men vad handlar det egentligen om?

Baselkommitténs nya regelverk skulle ju tvinga banker att hålla en viss mängd kapital, med en viss likviditet, för att kunna stå emot i oroliga tider. Det som har hänt nu är att införandet av dessa krav skjuts på framtiden några år. Dessutom har kraven mildrats på vilka slags papper bankerna måste ha. Istället för de avgränsade papper som ingick i termen "High Quality Liquid Assets" är det nu okej med vissa bolånepapper och företagsobligationer.

Och vad är problemet?

Det kanske inte bara är bankernas klagan som har lett till uppmjukningen av kraven. John Carney ger sin bild av problematiken (CNBC). Till att börja med kommer bankernas vinster att sjunka då de måste placera i säkra tillgångar. Det blir inte bättre av att bankerna internationellt kommer att konkurrera om säkra papper, vilket kommer att sänka avkastningen från dessa. När kraven nu mildras kommer konkurrensen att minska och fler papper hinner dessutom tas fram för att möta efterfrågan.

Men när andra papper, t ex företagsobligationer kan ingå, kan ju priserna på dessa gå upp med minskad avkastning som följd. Det skulle ju, som John Carney menar, kunna sprida sig till övriga obligationer och på sikt verka som ett slags globalt QE. (Kanske är det meningen?)

Ännu mer problem

Bankerna kommer givetvis att välja de tillåtna papperna som ger högst ränta. (Typ bostadsobligationer). Och när det blir trängsel bland köparna så kommer antagligen marknaden att skapa fler bostadsobligationer vilket för tankarna tillbaka till tiden för USA:s bostadsbubbla. Ett annat sätt är givetvis att fuska lite med ratingen på obligationerna för att på så sätt få fram fler, någonting som verkligen ger taskiga vibbar.

Hur som helst så skissas en riskfylld framtid upp. Kanske är det därför som EU kommer att ha en observationsperiod inför införandet av dessa nya regler.





måndag

Skuldkänslan förr och nu


Jag tittade lite i Andreas Cervenkas artikel om skulder. Några rader ner refererar han till BCG:s kalkyl att en statsskuld över 60 % av BNP är ohållbar på sikt. Plötsligt minns jag att den frågan togs upp för många år sedan när jag var ung student. Min lärare nämnde att den allmänt vedertagna nivån - när ett lands skuld inte längre var hanterbar - var svindlande 90 %. Tja, det känns som referensramarna har förändrats lite sedan dess.

När ska vi berätta det här för barnbarnen?
 (Graf från PIIE sid 15.)

Räntespara - enklare än någonsin


Efter många år har pojkarna på Regeringsgatan lyckats förenkla i utbudet av olika ränteprodukter. De erbjuder helt enkelt ETT räntesparande som passar alla! 

Vi har en bilmodell som passar alla, vi har en semesterresa som passar alla
...tänk så enkelt livet kunde vara. (Urklipp från avanza.se)

lördag

Alla djur är jämlika...

De senaste dagarna har snacket om diverse bonusar dykt upp igen som ett gammalt spöke. Och visst, bankfolk har en del trevliga förmåner - framför allt en rätt häftigt ränterabatt men också lägre bankavgifter, lägre courtage och olika typer av företagsoptioner. Just optionerna är ju optioner och kan bli ganska värdelösa om inte kursen är bra. Men ibland är tajmingen ok och det är inte sensationellt att en medarbetare drar in en årslön i ett lyckat lösen.

I vilket fall, när förmåner kommer på tals går det alltid att peka ut andra tjänstemän i samma kvarter för att få lite perspektiv. Jag pratar givetvis om våra kära politiker. Tar vi en titt in i köket på farmen ser vi att en riksdagsslips har:

  • 58 000 kr i månaden som grund. De som sitter i något utskott kan lägga på 10 000 kr eller mer. Vår Talman, Per Westerbergs har lika stor månadslön som Reinfeldt, 148 000 kr.
  • Inkomstgaranti. De som har arbetet minst tre år i följd i riksdagen får 80 % av lönen under ett år. De som gjort sex år får betalt i två år. Om personen ifråga är över 40, kan det bli inkomstgaranti i fem år och för dem över 50 gäller 15 år.
  • Ingen minskning av pensionen även om personen lever på aktieutdelning från eget företag. (Denna förmån har tydligen stoppats nyligen, delvis i varje fall).
  • Rätt till en gratis lägenhet i Stockholm om de bor >5 mil från riksdagshuset.
  • 50 000 kronor per mandatperiod för tjänsteresor utomlands. 
  • Årskort på SJ, möjlighet till destinationskort på SAS och gratis taxiresor.
  • Traktamente när de övernattar utanför hemorten (och 110 kronor skattefritt/natt om de sussar i övernattningslägenhet i Stockholm).
  • Ingen trängselskatt när de tar bilen till jobbet. 
  • Ingen tydlig arbetsuppgift då riksdagen har stängt juni - mitten av september. Och jag som tyckte att lärarna hade ledigt länge.

Men jobbar då inte dess folkvalda förbannat hårt, med långa dagar och ännu längre nätter? Tja, kanske det. Men någon formell närvarokrav finns inte i varje fall. Nu ska i och för sig ledamöternas ekonomiska villkor ses över. Men det handlar givetvis bara om en rent administrativ översyn."Syftet är att göra regelverket tydligare och att förenkla den administrativa hanteringen av ledamöternas ersättningar."

onsdag

Trading 2012


Jo, jag ett litet hobbykonto hos Avanza och under hösten har det blivit ett antal snabba affärer vid fikarasterna. Så här ser i varje fall resultatet ut nu vid nyårsskiftet. Jag är ganska nöjd med tradingen, speciellt med tanke på den minimala arbetsinsatsen. God fortsättning!

  Mitt konto  +46,7 %    SIXPRX  +16,7 %