Kapitalandelsbevis, strukturerade produkter och annat spännande för oss sparare

Ibland får vi alla tips om att placera pengar i så kallade strukturerade produkter. De kallas ibland aktieindexobligationer eller något liknande med ordet kupong, certifikat eller kapital med i namnet. I marknadsföringen sägs det ofta att den aktuella placeringen är konstruerad för att ge ett tryggt sparande – och samtidigt en bra avkastning. Vi småsparare blir givetvis lockade av snyggt förpackade placeringar som andas säkerhet och enkelhet. Samtidigt vet nog få av oss vad vi köper, vad det kostar och vilka riskerna är. Ord som nollkupongare, deltagandegrad och emittentrisk gör det knappast tydligare.

Ett placeringsförslag som är i ropet just nu kallas tydligen Kapitalandelsbevis. Kapitalandelsbevis ges ut av Estea Sverigefastigheter 2, men marknadsförs hos en nätbank som beskriver det som ”ett nytt och modernt instrument” som ”ger 6,25  % i ränta samt möjlighet till ytterligare avkastning.”

Källa: Avanzabank.se

Vad handlar det om då? När jag tittar lite närmare på Kapitalandelsbeviset ser jag att Estea Sverigefastigheter 2 AB äger en fastighet med butiker, kontor och bostäder i Nyköping. Nu vill de få in pengar till fler fastigheter att förvalta och sälja med vinst. Om butiksfastigheter i Nyköping och övriga Sverige är en bra investering just nu, det lämnar jag åt sidan här.

Min första undran som vanlig sparare gäller uppgiften om ränteutbetalningen. Det står att jag ska få 6,25 % kvartalsvis under löptiden. Jag antar att det betyder sammanlagt 6,25 % per år. Och hur lång är då löptiden? Det står att återbetalningen sker senast 2019-06-30. Senast..?

Här får jag leta vidare i det så kallade prospektet (pdf). Där står det att ränteutbetalningarna kan bero på bolagets finansiella ställning. Har bolaget inga pengar får jag alltså vänta på mina utbetalningar. Vidare verkar det som Kapitalandelsbeviset kan återbetalas och avslutas i förtid om bolaget hittar bättre lånemöjligheter någon annanstans. Skulle bolaget å andra sidan få finansiella problem kan återbetalningen flyttas fram, och i värsta fall får jag inte tillbaka ett öre om jag har förstått det rätt. Finns det pengar kvar efter en konkurs står inte jag som innehavare av Kapitalandelsbevis först i kön.

Nu är det ju lätt att stirra sig blind på riskerna. Det stod ju i marknadsföringen att det fanns möjligheter till ytterligare avkastning. Och det verkar stämma. Som jag uppfattar det handlar det om två fall: Har inte bolaget sålt sina investeringar innan slutet av 2018 så höjs ränteutbetalningarna till 7,25 % under det avslutande halvåret. Möjligheten finns också att ta del av bolagets resultat vid återbetalningen. Har bolaget gjort vinst får jag och alla andra med Kapitalandelsbevis vara med och dela på 75 % av denna vinst. Har bolaget gjort förlust får jag dock vara med att dela på 100 % av den. Det betyder att hela bolagets förlust tas från utbetalningarna.

Förresten, det dras inget courtage när du köper detta papper. Jag vet inte om courtage dras ifall du vill sälja det senare under löptiden. Men då är nog problemet snarare om det är möjligt att sälja det över huvud taget, och i så fall till vilket pris.

Sammanfattningsvis kan väl en strukturerad produkt vara en bra placering, speciellt för att sprida riskerna. Men många av dem kan vara dyrare och riskablare än man tror. Dessutom är de ofta komplicerade att förstå och informationen är ofta onödigt krånglig. Har jag missuppfattat någonting här ovanför så skyller jag i varje fall på det.

Har du inte gått Handels?

Det skulle plockas in nya friska krafter på bolaget och jag tittade igenom listan på kandidater. En sak som slog mig var att nästan alla kom från samma bana. Det är ingen överraskning kanske, men det blev lite tråkigt att se cv:n med de rätta kvarteren, rätt efternamn, rätt skola, rätt fritidsintresse och rätt umgänge på seglarsemestern. Dessutom med bifogade bilder där kritvita tandrader ler med en lika gnistrande alpsluttning i bakgrunden. Jag fick en längtan efter fel uppväxtkvarter, okända skolor och helt oväntade arbetslivserfarenheter. Det skulle vara intressant.

Jag läste att bara ca 20 % av de som pluggar vidare kommer från ”arbetarhem”. Den gemensamma nämnaren mellan dem var tydligen att någon av föräldrarna (vanligtvis mamman) gillade att läsa böcker.

Spontant kommer jag att tänka på Nordeas Sasja Beslik, som fick lämna Bosnien 1993 som 20-åring och idag har lyckats slå sig fram ganska bra. Och Ingvar Kamprad som växte upp på en småländsk bondgård. Och Steve Jobs som visserligen fick en del praktisk hjälp hemifrån, men hade en glöd som få. Och bioaktuella Abraham Lincoln som gick från fattigdom till presidentposten. Och allas vår armviftande aktieprofet Cramer på CNBC, som bodde i sin bil en gång i tiden.

Japaner, japaner, japaner

Det är alltid lika intressant att följa nyheterna om Japan. De verkar inte ha något problem att få ned sin yen i det pågående valutakriget. Ökad stimulans utlovas av den senaste i raden av premiärministrar, Shinzo Abe, och nu verkar även en ovanligt kall vinter ha hjälpt till att förbättra ekonomin (ehh?). Men det finns ju alltid en annan sida av myntet. En svagare yen betyder häftigt dyrare matimport. Inte minst när det gäller vete som går åt en hel del i nudlarnas hemland. Japan importerar dessutom 90 % av sitt vete. Olja är givetvis en annan sak som blivit dyrare. Till skillnad från vissa andra ekonomiska stormakter har ju Japan dåligt med egna energikällor. Deras ansträngningar med att få ned sin egen valuta leder till gnäll från omgivande länder som drabbas. Och de tycker väl illa om Japan ända sedan kriget.

Apropå kriget var väl förresten jakten på olja och andra råvaror en av anledningarna till Japans hyfsat aggressiva expansionsplaner före och under andra världskriget? Då var ju landet förstås lett av den gudomliga kejsaren Hirohito. När atombomberna hade fallit och landet låg i ruiner var det dag att säga till honom att allt var förlorat. Men hur säger man det till en gud? Det blev någonting i stil med ”kriget utvecklas inte nödvändigtvis till vår fördel…”. Kejsaren fick sedan hålla ett tal om kapitulationen till folket via radio. Vad han sade? Inte många förstod, då hans språk var så antikt att det i princip var obegripligt för vanligt folk.

Dagens icke-överraskning för pensionssparare

Att ratta underpresterande och dyra fonder behöver inte vara något problem utan kan vara riktigt enkelt och lönsamt. Speciellt om man har turen att sitta på något pensionsbolag och ansvara för andra företags pensionsplaceringar. Det gäller bara att plocka ihop en kompott av högpresterande fonder med låga avgifter. Och plocka bort de fonder som inte presterar givetvis. Om det inte gäller pensionsbolagets egna utbud förstås, då kan de vara med i urvalet i vilket fall. Enligt en amerikansk undersökning var det tre gånger så vanligt att lågpresterande fonder plockades bort följande år (ca 30 % chans) om de inte var pensionsbolagets egen fond (ca 12 % chans).

För att förbättra möjligheterna för sunkiga fonder kan de förpackas i olika fond-i-fondlösningar som gör det jobbigare att granska dem separat. Man kan ju också trolla lite med avgifterna/kick-back till placeraren. Sist men inte minst finns även det faktum att folk gärna jagar bra placeringar, men är desto sämre på att ta bort de dåliga.

Stackars fondförvaltare

Jag har i många år tittat avundsjukt på min bekante som arbetar på fondbolag. Det verkar vara både hög lön, bra förmåner och trevliga arbetstider. Hans tyska bil är inte först iväg på morgonen och inte sist hem om jag så säger. Droppen var ändå när jag frågade honom vad som var svårast som fondförvaltare. Var det konkurrensen, pressen från ägarna eller den ständiga osäkerheten som var värst? ”Att försöka se upptagen ut hela dagarna”, svarade han uppriktigt. Placeringarna gjordes ju ganska maskinellt och sedan återstod det mest bara administration och lite rapportskrivande. Ganska långtråkigt faktiskt…

Fondernas A- och B-lag
Men nu verkar tiderna ha förändrats. Förr räckte det med att snurra runt 200 miljoner, men nu måste det till det tredubbla för att få åka på skidsemester. Nya regelverk och kostnader tillsammans med minskade avgiftsmöjligheter tar sin rätt. Det var inte länge sedan en magisk gräns bröts då en viss direktör sade att de nu hade fler jurister än mäklare anställda. Men bankerna sitter ju i ett skönt oligopol med många sätt att öka sina intäkter, det gör inte fondbolagen. Inte alla i varje fall. Fondernas A- och B-lag börjar bli allt tydligare. Där A-lagen sitter tryggt i knät på bank och försäkringsbolag med många miljarder i pensionsplaceringar sitter resten och drömmer om att få ingå i någon fond-i-fond någonstans. Annars gäller det bara att slå ihop, sälja, eller lägg ner. Alternativt bli ersatta av en dator. Vissa klarar sig ju bra i och för sig. Spiltan, Atlant, Didner & Gerge är ju starka kort. Liksom Brummer som inte behöver ta skit från någon. De har sin egen plattform och betalar inte ett skvätt för att vara med i någon fondlista.

Börsen på topp - men var är ballongerna?

Stockholmsbörsen har inte varit något glädjehus på länge. Visst, kursen är hög så det räcker men omsättningen har varit blodfattig länge och några trevliga nyintroduktioner kommer man knappt ihåg längre.

Börsen 1993-2013. (Källa: tradingeconomics.com)

Detta är givetvis inte kul för Nasdaq OMX. Men uppstickaren Burgundy, som skulle kapa andelar av handeln, vart väl inte heller någon succé under rådande omständigheter.

Apropå Burgundy så är utvecklingen givetvis inte speciellt kul för Avanza som till stor del lever på börsen, och som är delägare i Burgundy. Självaste vd:n gick ut häromdagen och lovade en månads courtagefri handel hos Avanza i det bolag som först noterar sig under 2013. Detta är givetvis inte för Avanzas skull, utan för att en låg börshandel skadar svenska aktiesparare och på sikt våra pensionssparare.

Jag har skumpan på kylning, men om börsen står högt medan omsättningen är låg, arbetslösheten stiger och företagarna är negativa, då blir det liksom ingen riktig feststämning. Snarare en nervös väntan på att det ska börja knaka i golvet. Vad kan hända, kanske tillväxten visar sig ovanligt ihålig, krisen i Europa kanske visar sig värre än någonsin, eller så ställer en lömsk dollar till det… Lika bra att korka upp skumpan nu.

Tid för kreativa lösningar

Många människor, företag och myndigheter får problem när de inte kan leva upp till förväntningarna. Sedan kan man ju alltid hitta kreativa lösningar för ta sig fram ändå. Argentina till exempel, tillåter ingen granskning av landets statistik från Internationella valutafonden. Det är också en lösning på problemen. Tyvärr verkar lite tillsnyggade siffror ändå ha fått IMF att gnälla. Typiskt. Men nu har Argentinas styrande kommit på att de ska frysa butikspriserna i två månader för att få bukt med inflationen. Genialt minsann, men det är inte deras idé. Mugabe har redan använt tricket i Zimbabwe.

Jag läser vidare om Spaniens högerledare Rajoy som tydligen också arbetat med flexibla lösningar för att förbättra sin och partiets ekonomi. Det är ungefär som Groucho Marx sa: ”Jag har mina principer, och gillar du inte dem, då har jag andra.” Det behövs helt klart tydliga regler och insyn. Men inte ens en rad domare, publik och direktsänd tv kan utesluta att det fuskas i alla lägen. Sveriges förbundskapten är dock förvånad. Nä, ska man åstadkomma någon förbättring får man helt enkelt ta i ordentligt. Ungefär som Putin gjort för att förbättra födelsestatistiken i det krympande Ryssland.