Japaner, japaner, japaner

Det är alltid lika intressant att följa nyheterna om Japan. De verkar inte ha något problem att få ned sin yen i det pågående valutakriget. Ökad stimulans utlovas av den senaste i raden av premiärministrar, Shinzo Abe, och nu verkar även en ovanligt kall vinter ha hjälpt till att förbättra ekonomin (ehh?). Men det finns ju alltid en annan sida av myntet. En svagare yen betyder häftigt dyrare matimport. Inte minst när det gäller vete som går åt en hel del i nudlarnas hemland. Japan importerar dessutom 90 % av sitt vete. Olja är givetvis en annan sak som blivit dyrare. Till skillnad från vissa andra ekonomiska stormakter har ju Japan dåligt med egna energikällor. Deras ansträngningar med att få ned sin egen valuta leder till gnäll från omgivande länder som drabbas. Och de tycker väl illa om Japan ända sedan kriget.

Apropå kriget var väl förresten jakten på olja och andra råvaror en av anledningarna till Japans hyfsat aggressiva expansionsplaner före och under andra världskriget? Då var ju landet förstås lett av den gudomliga kejsaren Hirohito. När atombomberna hade fallit och landet låg i ruiner var det dag att säga till honom att allt var förlorat. Men hur säger man det till en gud? Det blev någonting i stil med ”kriget utvecklas inte nödvändigtvis till vår fördel…”. Kejsaren fick sedan hålla ett tal om kapitulationen till folket via radio. Vad han sade? Inte många förstod, då hans språk var så antikt att det i princip var obegripligt för vanligt folk.