Dubbelkolla aldrig bra siffror

Det är inte många dagar sedan vi kunde läsa underbara kinesiska siffror. Handelsexporten lyfte 14 % i december jämfört med samma månad året innan, vilket var 4 % bättre än vad analytikerna hade förväntat sig.

Men sedan finns det ju alltid någon vän av ordning som ska förstöra glädjen. Exempelvis läser jag att Goldman Sachs och UBS m fl. påpekar att kartan kanske stämmer överens med verkligheten. Ökningen matcha inte trafiken vid export- och importhamnar enligt UBS, och Goldman fick inte siffrorna att stämma mot handelsindexet (CPMINEXO).

Tidigare har produktionssiffror jämförts med industrins elproduktion vilket lett till frågetecken. Det har även publicerats forskning som pekar på tveksamheter i kinesisk statistik som bl a inte verkar följa ”Benfords lag” (en matematisk formel som kan indikera när datamängder verkar manipulerade eller felaktiga).

Nåja, kanske beror starka decembersiffror bara på en extra slutspurt för att maxa årets statistik. Å andra sidan finns det många välkända tekniker, t ex att helt enkelt att exportdeklarera varor för att få skattelättnader - varor som sedan aldrig lämnar landet. Det ger både pengar i plånboken och starkare exportsiffror.

Långsiktigt sparande är bäst (för banken)

De flesta människor tänker knappt på det, men för bankfolk är det en påminnelse om en ljuv framtid. Jag tänker givetvis på det orange kuvertet som dimper ner i brevlådan inom kort.
I december förra året placerades över 30 miljarder kr in i premiepensionssystemets olika fonder. Det är pengar som dragits från hårt arbetande svenskars löner och nu ska förvaltas av hårt arbetande banker mot en facil avgift på ca 0,35 %.  Totalt rör det sig om 430 miljarder kronor (31/10 2011) så det blir med andra ord ungefär en miljard kr – eller en ”säck” på bankspråk – att dela på.

Det finns flera fördelar här: Först och främst tillkommer fler pensionssparare varje år och ca 30 miljarder nya kronor (Joel Dahlberg har givetvis tagit upp detta). Inte mycket pengar betalas ut dock, eftersom de som går i pension inte har några stora summor i premiepensionssparande. En annan fördel är givetvis att denna intäkt följer bankernas allt viktigare devis – avgift in, risk ut. Förvaltningsavgiften är garanterad, men avkastningen får oftast spararen själv hoppas på. Så är det i och för sig med allt större del av pensionspengarna. Det är snart bara politikerna själva som får en garanterad summa i pension, när de lämnar Riksdagshuset efter en lång och slitsam karriär.

Nu finns det ju visserligen problem här. Den dag då PPM startade valde 67 % egna fondval, nu gör bara någon enstaka procent nya sparare det, medan de övriga slussas in i 7:e AP-fondens soffa.
Över huvud taget har 42 % av spararna pengarna i AP7 Såfa. Men bara knappt 30 % av kapitalet finns där eftersom de flesta yngre som väljer Såfan, eller snarare inte gör något val alls, inte har några pensionsavsättningar att tala om. Och i takt med att folk börjar bli äldre, få mer pengar (och träffar fler trevliga rådgivare) placerar de ofta om pengarna i andra fonder.

Bild: Premiepensionen Pensionsspararna och pensionärerna 2011, sid 15.

Nu väntar antagligen strider om Premiepensionens framtid. Argumenten emot är onekligen stora, men det finns kapitalstarka krafter bakom systemet. Och de pekar gärna på de katastrofala följderna som skulle uppstå om man försökte tömma de ca 800 fonderna i systemet på många miljarder kronor. Att få ut anden ur flaska är inte svårt, men att få in den igen är mycket knepigare. Dessutom är väljarnas intresse för frågan med all sannolikhet mycket litet. För vem orkar bry sig om pensionssparandet, förutom bankerna förstås, som faktiskt tjänar på det.

Basel, we have a problem

Samhällets stöttepelare – bankerna – har fått mildare regler från tillsynsmyndigheten, rättare sagt Baselkommittén för banktillsyn, som råkar ha Stefan Ingves som ordförande. Många knyter givetvis nävarna i kavajfickorna och undrar hur det kunde gå till. Även vår Carolina Neurath skrev att bankernas regelgnäll ger resultat. Men vad handlar det egentligen om?

Baselkommitténs nya regelverk skulle ju tvinga banker att hålla en viss mängd kapital, med en viss likviditet, för att kunna stå emot i oroliga tider. Det som har hänt nu är att införandet av dessa krav skjuts på framtiden några år. Dessutom har kraven mildrats på vilka slags papper bankerna måste ha. Istället för de avgränsade papper som ingick i termen "High Quality Liquid Assets" är det nu okej med vissa bolånepapper och företagsobligationer.

Och vad är problemet?

Det kanske inte bara är bankernas klagan som har lett till uppmjukningen av kraven. John Carney ger sin bild av problematiken (CNBC). Till att börja med kommer bankernas vinster att sjunka då de måste placera i säkra tillgångar. Det blir inte bättre av att bankerna internationellt kommer att konkurrera om säkra papper, vilket kommer att sänka avkastningen från dessa. När kraven nu mildras kommer konkurrensen att minska och fler papper hinner dessutom tas fram för att möta efterfrågan.

Men när andra papper, t ex företagsobligationer kan ingå, kan ju priserna på dessa gå upp med minskad avkastning som följd. Det skulle ju, som John Carney menar, kunna sprida sig till övriga obligationer och på sikt verka som ett slags globalt QE. (Kanske är det meningen?)

Ännu mer problem

Bankerna kommer givetvis att välja de tillåtna papperna som ger högst ränta. (Typ bostadsobligationer). Och när det blir trängsel bland köparna så kommer antagligen marknaden att skapa fler bostadsobligationer vilket för tankarna tillbaka till tiden för USA:s bostadsbubbla. Ett annat sätt är givetvis att fuska lite med ratingen på obligationerna för att på så sätt få fram fler, någonting som verkligen ger taskiga vibbar.

Hur som helst så skissas en riskfylld framtid upp. Kanske är det därför som EU kommer att ha en observationsperiod inför införandet av dessa nya regler.

Skuldkänslan förr och nu

Jag tittade lite i Andreas Cervenkas artikel om skulder. Några rader ner refererar han till BCG:s kalkyl att en statsskuld över 60 % av BNP är ohållbar på sikt. Plötsligt minns jag att den frågan togs upp för många år sedan när jag var ung student. Min lärare nämnde att den allmänt vedertagna nivån - när ett lands skuld inte längre var hanterbar - var svindlande 90 %. Tja, det känns som referensramarna har förändrats lite sedan dess.

När ska vi berätta det här för barnbarnen?
 (Graf från PIIE sid 15.)

Räntespara - enklare än någonsin

Efter många år har pojkarna på Regeringsgatan lyckats förenkla i utbudet av olika ränteprodukter. De erbjuder helt enkelt ETT räntesparande som passar alla! 

Vi har en bilmodell som passar alla, vi har en semesterresa som passar alla
...tänk så enkelt livet kunde vara. (Urklipp från avanza.se)

Alla djur är jämlika...

De senaste dagarna har snacket om diverse bonusar dykt upp igen som ett gammalt spöke. Och visst, bankfolk har en del trevliga förmåner - framför allt en rätt häftigt ränterabatt men också lägre bankavgifter, lägre courtage och olika typer av företagsoptioner. Just optionerna är ju optioner och kan bli ganska värdelösa om inte kursen är bra. Men ibland är tajmingen ok och det är inte sensationellt att en medarbetare drar in en årslön i ett lyckat lösen.

I vilket fall, när förmåner kommer på tals går det alltid att peka ut andra tjänstemän i samma kvarter för att få lite perspektiv. Jag pratar givetvis om våra kära politiker. Tar vi en titt in i köket på farmen ser vi att en riksdagsslips har:

• 58 000 kr i månaden som grund. De som sitter i något utskott kan lägga på 10 000 kr eller mer. Vår Talman, Per Westerbergs har lika stor månadslön som Reinfeldt, 148 000 kr.
• Inkomstgaranti. De som har arbetet minst tre år i följd i riksdagen får 80 % av lönen under ett år. De som gjort sex år får betalt i två år. Om personen ifråga är över 40, kan det bli inkomstgaranti i fem år och för dem över 50 gäller 15 år.
• Ingen minskning av pensionen även om personen lever på aktieutdelning från eget företag. (Denna förmån har tydligen stoppats nyligen, delvis i varje fall).
• Rätt till en gratis lägenhet i Stockholm om de bor >5 mil från riksdagshuset.
• 50 000 kronor per mandatperiod för tjänsteresor utomlands. 
• Årskort på SJ, möjlighet till destinationskort på SAS och gratis taxiresor.
• Traktamente när de övernattar utanför hemorten (och 110 kronor skattefritt/natt om de sussar i övernattningslägenhet i Stockholm).
• Ingen trängselskatt när de tar bilen till jobbet. 
• Ingen tydlig arbetsuppgift då riksdagen har stängt juni - mitten av september. Och jag som tyckte att lärarna hade ledigt länge.

Men jobbar då inte dess folkvalda förbannat hårt, med långa dagar och ännu längre nätter? Tja, kanske det. Men någon formell närvarokrav finns inte i varje fall. Nu ska i och för sig ledamöternas ekonomiska villkor ses över. Men det handlar givetvis bara om en rent administrativ översyn."Syftet är att göra regelverket tydligare och att förenkla den administrativa hanteringen av ledamöternas ersättningar."

Trading 2012

Jo, jag ett litet hobbykonto hos Avanza och under hösten har det blivit ett antal snabba affärer vid fikarasterna. Så här ser i varje fall resultatet ut nu vid nyårsskiftet. Jag är ganska nöjd med tradingen, speciellt med tanke på den minimala arbetsinsatsen. God fortsättning!

  Mitt konto  +46,7 %    SIXPRX  +16,7 %