PPM-förvaltning, bättre än sitt rykte?

Jag blev nyss uppringd av en hurtig säljare från någon pensionsförvaltare, Prognosia, Monetar eller vad de nu hette. Killen lät som han var påtänd och stammade fram argument om varför jag måste anlita hans förvaltningsbolag. Jag kunde ha slängt luren i örat på stackaren, men varför då? Han försöker ju bara göra ett jobb, och knappast ett tacksamt sådant.

Nu verkar det i vilket fall som finansiella tjänster inte längre ska kunna säljas via telefon. Det är ett förbud direkt riktat mot alla dessa små pensionsförvaltare. Och få verksamheter i finansbranschen är så föraktade som PPM-förvaltning och alla firmor som sysslar med det, t ex de ovan nämnda. Deras telefonsäljare hala som tvålar, tjänsterna är otydliga, avgifterna talas det tyst om och hur är det egentligen med avkastningen? Vänta förresten, det där lät ju precis som vilket pensionsbolag som helst?! Och så är det kanske. 

Inspektionen för socialförsäkring 

Nyligen jämförde den statliga inspektionen för socialförsäkringen, ISF, hur avkastningen skilde mellan de som rattade sitt eget PPM-sparande och de som exempelvis anlitade någon PPM-förvaltare. Det visade sig, hör och häpna, att PPM-förvaltningen generellt sett lönar sig, om än med liten skillnad. De höga avgifterna drar ner resultatet, men å andra sidan kom avkastningen till en lägre risknivå vilket kan vara nog så värdefullt i dessa dagar. Jag citerar:

"... Resultaten pekar vidare på att det i genomsnitt finns en överavkastning för dem som anlitar fondförvaltningstjänster. Beräkningarna antyder dock att den genomsnittliga överavkastning som externa förvaltare ger är liten, borträknat den extra avgift för dessa tjänster som individen betalar (utanför premiepensionssystemet). Vidare visar resultaten att risken i portföljen reduceras för dem som väljer en extern förvaltningstjänst, vilket alltså är positivt för den enskilda spararen."

Några av landets högt ärade ekonomitidningar skrev givetvis om resultatet men fokuserade på att hacka ner på PPM-rådgivarna. Först längre ner i texten nämndes det pliktskyldigt att rådgivningen faktiskt är lönsam för kunderna. 

Men är pensionsrådgivning att rekommendera?  

Jag tror givetvis att branschen har en hel del brister. Speciellt om man ser tillbaka några år. Men de behöver inte vara sämre än många stora banker och försäkringsbolag som lyxrenoverar egna lägenheter, ger varandra astronomiska bonusar, har noll ränta på lönekontona, har dyra och underpresterande fonder osv osv osv. Så ja, jag rekommenderar alla som inte orkar bry sig att låta någon annan förvalta deras pensionssparande. Resultatet blir enligt ISF generellt sett snäppet bättre. 

Vill sedan våra myndigheter motarbeta alla dessa mindre förvaltare så kan de ju börja med att förenkla pensionssystemet så vanliga människor orkar sköta sitt sparande själva.

Kvartalsrapport, eller snarare en skörderapport

Kvartalsrapporten som kom från amerikanska jordbruksdepartementet i för ett par veckor sedan visade inte helt överraskande på större lager än väntat. Priserna på majs, vete och sojabönor dök och det utlösta till och med handelsstopp. Jag citerar SEB:s råvaruanalys: 

"Marknadens missbedömning var en av de största någonsin och marknadsrörelsen på Skärtorsdagen en av de största någonsin, i majs bara dämpad av den största tillåtna prisrörelsen."

Majspriset på CBOT

De som satt med fingrarna på tangentbordet kunde alltså göra bra affärer på utvecklingen.

Trading mars-april

Äntligen bättre ränteerbjudande!

Avanza har gjort det riktigt enkelt att välja räntesparande. Du behöver bara dra skalan till den procentsats du vill ha, och få ett förslag på ränteplacering. Det trevliga är att skalan går ända upp till 10 % vilket är underbart i tider av rekordlåga sparräntor. Få se nu... aktier och fonder?
(Se utklippet nedan.)

Hitta den ränta som passar dig! Varför inte >10 % med aktier och fonder?
(Bild från Avanza.se)

Aktuella hävstångsprodukter

Unibet spelodds, lördag förmiddag:

Yohio, Heartbreak Hotel, 1,75 ggr pengarna.
Louise Hoffsten, 12,5 ggr pengarna
Sean Banan, 35 ggr pengarna

All in!

Glöm inte risken!

"- Sedan var juristerna nöjda"

Glöm inte risknivån (saxat från nordnet.se)

Den svenska Pippi Långstrump-ekonomin

Bloggrannen Cornucopia? nämner ibland den svenska framgångsrika Pippi Långstrump-ekonomin. Men hur framgångsrika är den egentligen? Vad säger de om oss i andra länder? Vi kan ju ta en titt.

Till att börja med får Handelsbanken beröm i en artikel i Bloomberg för att de utvidgar sin verksamhet utanför Sverige. Och det är en gammal hederlig och förnuftig filosofi som styr banken, till skillnad från många andra europeiska banker som får skäll för spekulationsiver och kreditförluster. Faktum är att hela vårt land får uppmärksamhet i USA för en ekonomi där välfärd och trygghetssystem är självklarheter. Washington Post gick längre och kallade Sverige för ”the rock star of the recovery”. Och en ekonomisk jämförelse med England - som också är ett EU-land med egen valuta - ger även Sverige och svenskarna en hel del beröm.

Alla dessa lovord kan givetvis bero på att utlänningar inte har en klar bild av vår ekonomi, eller så är vi helt enkelt bäst.

Japans ekonomiska kris uppmärksammas av allt fler

Bild: Martin Kellerman, Rocky Magasin, Egmont Kärnan

Vill Sverige bli av med sina pensionärer?

Det klagas en hel del på vården idag. Inte minst åldringsvården. I samband med detta finns det en oro över hur en allt mindre andel unga ska kunna ta hand om vår åldrande befolkning. Och den åldrande befolkningen oroar sig för sänkta pensioner (Bromsen). Kan problemet lösas, eller i varje fall lindras, på något enkelt sätt? Tja, varför inte genom en smärre folkvandring. En spaning där jag bor visar i varje fall många i arbetsför ålder kommer hit för att arbeta och många äldre svenskar flyttar härifrån. Och varför inte, i varmare länder kan våra seniora medborgare få:
Sänkta levnadsomkostnader
Som exempel ligger matpriset i Sverige generellt 20 % över det europeiska genomsnittet.
Lägre skatt på pensionen
Sverige har avtal med flera andra länder för att undvika dubbelbeskattning. Detta kan givetvis variera för olika länder men som exempel beskattas inte tjänstepension från privat näringsliv över huvud taget i Portugal. Avtalen är som gjorda för att få våra åldrande att flytta. Anar jag en dold agenda?
Gemenskap och förbättrat socialt liv
Många uttråkade pensionärer kan byta tv-soffan mot golfrundor, året runt-trädgård och kvällar vid tapasbaren.
Minskad benskörhet/färre benbrott
Sol, medelhavsdiet och sköna promenader istället för ishalka, snö och mörker.

Vad vinner då Sverige på att våra äldre flyttar utomlands? När vi skriver skatteavtal med andra länder är det med vetskap om att vi förlorar skattepengar och konsumtion. Men å andra sidan får vi:
Minskad belastning i vården
Fler lediga bostäder
Våra vänner i sydligare länder får ökad konsumtion från seniora medborgare och dessutom fler sålda bostäder, vilket det inte är någon brist på runt Medelhavet.

Kapitalandelsbevis, strukturerade produkter och annat spännande för oss sparare

Ibland får vi alla tips om att placera pengar i så kallade strukturerade produkter. De kallas ibland aktieindexobligationer eller något liknande med ordet kupong, certifikat eller kapital med i namnet. I marknadsföringen sägs det ofta att den aktuella placeringen är konstruerad för att ge ett tryggt sparande – och samtidigt en bra avkastning. Vi småsparare blir givetvis lockade av snyggt förpackade placeringar som andas säkerhet och enkelhet. Samtidigt vet nog få av oss vad vi köper, vad det kostar och vilka riskerna är. Ord som nollkupongare, deltagandegrad och emittentrisk gör det knappast tydligare.

Ett placeringsförslag som är i ropet just nu kallas tydligen Kapitalandelsbevis. Kapitalandelsbevis ges ut av Estea Sverigefastigheter 2, men marknadsförs hos en nätbank som beskriver det som ”ett nytt och modernt instrument” som ”ger 6,25  % i ränta samt möjlighet till ytterligare avkastning.”

Källa: Avanzabank.se

Vad handlar det om då? När jag tittar lite närmare på Kapitalandelsbeviset ser jag att Estea Sverigefastigheter 2 AB äger en fastighet med butiker, kontor och bostäder i Nyköping. Nu vill de få in pengar till fler fastigheter att förvalta och sälja med vinst. Om butiksfastigheter i Nyköping och övriga Sverige är en bra investering just nu, det lämnar jag åt sidan här.

Min första undran som vanlig sparare gäller uppgiften om ränteutbetalningen. Det står att jag ska få 6,25 % kvartalsvis under löptiden. Jag antar att det betyder sammanlagt 6,25 % per år. Och hur lång är då löptiden? Det står att återbetalningen sker senast 2019-06-30. Senast..?

Här får jag leta vidare i det så kallade prospektet (pdf). Där står det att ränteutbetalningarna kan bero på bolagets finansiella ställning. Har bolaget inga pengar får jag alltså vänta på mina utbetalningar. Vidare verkar det som Kapitalandelsbeviset kan återbetalas och avslutas i förtid om bolaget hittar bättre lånemöjligheter någon annanstans. Skulle bolaget å andra sidan få finansiella problem kan återbetalningen flyttas fram, och i värsta fall får jag inte tillbaka ett öre om jag har förstått det rätt. Finns det pengar kvar efter en konkurs står inte jag som innehavare av Kapitalandelsbevis först i kön.

Nu är det ju lätt att stirra sig blind på riskerna. Det stod ju i marknadsföringen att det fanns möjligheter till ytterligare avkastning. Och det verkar stämma. Som jag uppfattar det handlar det om två fall: Har inte bolaget sålt sina investeringar innan slutet av 2018 så höjs ränteutbetalningarna till 7,25 % under det avslutande halvåret. Möjligheten finns också att ta del av bolagets resultat vid återbetalningen. Har bolaget gjort vinst får jag och alla andra med Kapitalandelsbevis vara med och dela på 75 % av denna vinst. Har bolaget gjort förlust får jag dock vara med att dela på 100 % av den. Det betyder att hela bolagets förlust tas från utbetalningarna.

Förresten, det dras inget courtage när du köper detta papper. Jag vet inte om courtage dras ifall du vill sälja det senare under löptiden. Men då är nog problemet snarare om det är möjligt att sälja det över huvud taget, och i så fall till vilket pris.

Sammanfattningsvis kan väl en strukturerad produkt vara en bra placering, speciellt för att sprida riskerna. Men många av dem kan vara dyrare och riskablare än man tror. Dessutom är de ofta komplicerade att förstå och informationen är ofta onödigt krånglig. Har jag missuppfattat någonting här ovanför så skyller jag i varje fall på det.

Har du inte gått Handels?

Det skulle plockas in nya friska krafter på bolaget och jag tittade igenom listan på kandidater. En sak som slog mig var att nästan alla kom från samma bana. Det är ingen överraskning kanske, men det blev lite tråkigt att se cv:n med de rätta kvarteren, rätt efternamn, rätt skola, rätt fritidsintresse och rätt umgänge på seglarsemestern. Dessutom med bifogade bilder där kritvita tandrader ler med en lika gnistrande alpsluttning i bakgrunden. Jag fick en längtan efter fel uppväxtkvarter, okända skolor och helt oväntade arbetslivserfarenheter. Det skulle vara intressant.

Jag läste att bara ca 20 % av de som pluggar vidare kommer från ”arbetarhem”. Den gemensamma nämnaren mellan dem var tydligen att någon av föräldrarna (vanligtvis mamman) gillade att läsa böcker.

Spontant kommer jag att tänka på Nordeas Sasja Beslik, som fick lämna Bosnien 1993 som 20-åring och idag har lyckats slå sig fram ganska bra. Och Ingvar Kamprad som växte upp på en småländsk bondgård. Och Steve Jobs som visserligen fick en del praktisk hjälp hemifrån, men hade en glöd som få. Och bioaktuella Abraham Lincoln som gick från fattigdom till presidentposten. Och allas vår armviftande aktieprofet Cramer på CNBC, som bodde i sin bil en gång i tiden.

Japaner, japaner, japaner

Det är alltid lika intressant att följa nyheterna om Japan. De verkar inte ha något problem att få ned sin yen i det pågående valutakriget. Ökad stimulans utlovas av den senaste i raden av premiärministrar, Shinzo Abe, och nu verkar även en ovanligt kall vinter ha hjälpt till att förbättra ekonomin (ehh?). Men det finns ju alltid en annan sida av myntet. En svagare yen betyder häftigt dyrare matimport. Inte minst när det gäller vete som går åt en hel del i nudlarnas hemland. Japan importerar dessutom 90 % av sitt vete. Olja är givetvis en annan sak som blivit dyrare. Till skillnad från vissa andra ekonomiska stormakter har ju Japan dåligt med egna energikällor. Deras ansträngningar med att få ned sin egen valuta leder till gnäll från omgivande länder som drabbas. Och de tycker väl illa om Japan ända sedan kriget.

Apropå kriget var väl förresten jakten på olja och andra råvaror en av anledningarna till Japans hyfsat aggressiva expansionsplaner före och under andra världskriget? Då var ju landet förstås lett av den gudomliga kejsaren Hirohito. När atombomberna hade fallit och landet låg i ruiner var det dag att säga till honom att allt var förlorat. Men hur säger man det till en gud? Det blev någonting i stil med ”kriget utvecklas inte nödvändigtvis till vår fördel…”. Kejsaren fick sedan hålla ett tal om kapitulationen till folket via radio. Vad han sade? Inte många förstod, då hans språk var så antikt att det i princip var obegripligt för vanligt folk.

Dagens icke-överraskning för pensionssparare

Att ratta underpresterande och dyra fonder behöver inte vara något problem utan kan vara riktigt enkelt och lönsamt. Speciellt om man har turen att sitta på något pensionsbolag och ansvara för andra företags pensionsplaceringar. Det gäller bara att plocka ihop en kompott av högpresterande fonder med låga avgifter. Och plocka bort de fonder som inte presterar givetvis. Om det inte gäller pensionsbolagets egna utbud förstås, då kan de vara med i urvalet i vilket fall. Enligt en amerikansk undersökning var det tre gånger så vanligt att lågpresterande fonder plockades bort följande år (ca 30 % chans) om de inte var pensionsbolagets egen fond (ca 12 % chans).

För att förbättra möjligheterna för sunkiga fonder kan de förpackas i olika fond-i-fondlösningar som gör det jobbigare att granska dem separat. Man kan ju också trolla lite med avgifterna/kick-back till placeraren. Sist men inte minst finns även det faktum att folk gärna jagar bra placeringar, men är desto sämre på att ta bort de dåliga.

Stackars fondförvaltare

Jag har i många år tittat avundsjukt på min bekante som arbetar på fondbolag. Det verkar vara både hög lön, bra förmåner och trevliga arbetstider. Hans tyska bil är inte först iväg på morgonen och inte sist hem om jag så säger. Droppen var ändå när jag frågade honom vad som var svårast som fondförvaltare. Var det konkurrensen, pressen från ägarna eller den ständiga osäkerheten som var värst? ”Att försöka se upptagen ut hela dagarna”, svarade han uppriktigt. Placeringarna gjordes ju ganska maskinellt och sedan återstod det mest bara administration och lite rapportskrivande. Ganska långtråkigt faktiskt…

Fondernas A- och B-lag
Men nu verkar tiderna ha förändrats. Förr räckte det med att snurra runt 200 miljoner, men nu måste det till det tredubbla för att få åka på skidsemester. Nya regelverk och kostnader tillsammans med minskade avgiftsmöjligheter tar sin rätt. Det var inte länge sedan en magisk gräns bröts då en viss direktör sade att de nu hade fler jurister än mäklare anställda. Men bankerna sitter ju i ett skönt oligopol med många sätt att öka sina intäkter, det gör inte fondbolagen. Inte alla i varje fall. Fondernas A- och B-lag börjar bli allt tydligare. Där A-lagen sitter tryggt i knät på bank och försäkringsbolag med många miljarder i pensionsplaceringar sitter resten och drömmer om att få ingå i någon fond-i-fond någonstans. Annars gäller det bara att slå ihop, sälja, eller lägg ner. Alternativt bli ersatta av en dator. Vissa klarar sig ju bra i och för sig. Spiltan, Atlant, Didner & Gerge är ju starka kort. Liksom Brummer som inte behöver ta skit från någon. De har sin egen plattform och betalar inte ett skvätt för att vara med i någon fondlista.

Börsen på topp - men var är ballongerna?

Stockholmsbörsen har inte varit något glädjehus på länge. Visst, kursen är hög så det räcker men omsättningen har varit blodfattig länge och några trevliga nyintroduktioner kommer man knappt ihåg längre.

Börsen 1993-2013. (Källa: tradingeconomics.com)

Detta är givetvis inte kul för Nasdaq OMX. Men uppstickaren Burgundy, som skulle kapa andelar av handeln, vart väl inte heller någon succé under rådande omständigheter.

Apropå Burgundy så är utvecklingen givetvis inte speciellt kul för Avanza som till stor del lever på börsen, och som är delägare i Burgundy. Självaste vd:n gick ut häromdagen och lovade en månads courtagefri handel hos Avanza i det bolag som först noterar sig under 2013. Detta är givetvis inte för Avanzas skull, utan för att en låg börshandel skadar svenska aktiesparare och på sikt våra pensionssparare.

Jag har skumpan på kylning, men om börsen står högt medan omsättningen är låg, arbetslösheten stiger och företagarna är negativa, då blir det liksom ingen riktig feststämning. Snarare en nervös väntan på att det ska börja knaka i golvet. Vad kan hända, kanske tillväxten visar sig ovanligt ihålig, krisen i Europa kanske visar sig värre än någonsin, eller så ställer en lömsk dollar till det… Lika bra att korka upp skumpan nu.

Tid för kreativa lösningar

Många människor, företag och myndigheter får problem när de inte kan leva upp till förväntningarna. Sedan kan man ju alltid hitta kreativa lösningar för ta sig fram ändå. Argentina till exempel, tillåter ingen granskning av landets statistik från Internationella valutafonden. Det är också en lösning på problemen. Tyvärr verkar lite tillsnyggade siffror ändå ha fått IMF att gnälla. Typiskt. Men nu har Argentinas styrande kommit på att de ska frysa butikspriserna i två månader för att få bukt med inflationen. Genialt minsann, men det är inte deras idé. Mugabe har redan använt tricket i Zimbabwe.

Jag läser vidare om Spaniens högerledare Rajoy som tydligen också arbetat med flexibla lösningar för att förbättra sin och partiets ekonomi. Det är ungefär som Groucho Marx sa: ”Jag har mina principer, och gillar du inte dem, då har jag andra.” Det behövs helt klart tydliga regler och insyn. Men inte ens en rad domare, publik och direktsänd tv kan utesluta att det fuskas i alla lägen. Sveriges förbundskapten är dock förvånad. Nä, ska man åstadkomma någon förbättring får man helt enkelt ta i ordentligt. Ungefär som Putin gjort för att förbättra födelsestatistiken i det krympande Ryssland.

Köptips ...eller kanske inte

Det är ingen brist på köptips i dagarna. För att få lite distans kan det vara bra att titta tillbaka på tidigare förslag och se hur det gick - eller kunde ha gått om man nappade. Småspararnas veckomagasin Börsveckan brukar själva ta upp ett år gamla rekar i tidningen och bedöma om de var flipp eller flopp. Hedervärt givetvis. Å andra sidan tar de ju mest upp småbolag och rekarna tenderar att bli självuppfyllande profetior när alla hakar på och handlar exakt som det står senaste numret.

I vilket fall hittade jag ett, eller rättare sagt tre, gamla köptips. Det är närmare bestämt ett av de Trading Case Bull & Bear som SHB skickar ut regelbundet, det här från den 4 december i fjol. (Jag vet, B & B är knappast stadiga papper och får man köprekar gratis kan man knappast klaga i vilket fall.)

Köptips från 4/12 2012
Bull HM H

Den taffliga ringen visar priset ungefär den 4/12. Höll man kvar några dagar
så blev det en fin vinst. (Bilderna från Nordnet.se)

Bull Guld H

Den slarviga ringen markerar ungefär den 4/12.
Det ser inte så bra ut än så länge i varje fall.

Bull USDX3 H

Sålde man några dagar efter den 4:e kan det ha blivit några procent i vinst.
I övrigt ser det ut som valutakriget gick åt fel håll denna gång.

Vad är då kontentan? Ingenting annat än att köprekar kan gå precis hur som helst även när det kommer från kompetenta källor, och speciellt när det gäller så vingliga farkoster som Bull & Bear. Får se vad Börsveckan skriver på söndag istället. Kanske har de hittat något litet spännande medicinbolag i Lund med ett nypatenterat hålfotsinlägg på gång? Det är bara att haka på!

Nu vänder det uppåt!

De senaste dagarna har genomsyrats av positiva tongångar och en sann känsla av att den jobbiga tiden är bakom oss. Småspararnas favoritmedia satte rubriken ”Världsekonomin ser allt bättre ut” på självaste lönedagen. Några ljuspunkter som tas upp är ett stigande inköpschefsindex i Kina och USA, krafttag i Japan och låga räntekostnader för industrin.

Från CNBC är det inte heller någon brist på glada tongångar. Bostadsmarknaden ser bättre ut och USA:s energisituation har vänt om, till stor det tack vare ny teknik (fracking).

Andra glädjande tecken i tiden är att S&P 500 är runt ATH och pengar börjar strömma in på börserna från den berömda sidlinjen. Vissa ser till och med att Dow Jones står inför en längre och starkare uppgång mot 20 000 inom 4 år (+50 % ungefär). Det ser även bra ut tekniskt. Kort sagt har jag inte känt mig så upplyft sedan 2007, eller kanske inte sedan 1999.

Spansk fader vår

Någon ljusning för Spaniens del syns tydligen inte än. Enligt Kenneth Rogoff brukar en kris genomgå fyra faser: husprisfall, börsfall, arbetslöshet och minskad BNP. Vi kan väl börja med huspriserna:

Prisutvecklingen januari 2007 – januari 2013. Siffran -31,81 % är inte riktigt mätt från toppen och borde alltså vara ännu något högre. (Bild från casas.facilisimo.com/preciometro)

Så till börsen. Tja, IBEX 35 ligger ju på ca 50 % jämfört med toppnoteringen hösten 2007. Med lite vilja skulle man kunna se det som att en vändning är på gång. Men det kanske bara är en av alla rekyler på nervägen.

Arbetslösheten behöver vi knappt tala om. Den ligger för befolkningen 15-74 år på ca 25 % och visar inga tecken på att minska.

Sist men inte minst kan vi konstatera att Spaniens BNP sjönk med 1,3­­-1,4 % under 2012. Till viss del beror det nog på turismen, vilket jag nämnde i en studie i spanska.

Nu har krisen dock verkat under ca fem år och enligt någon slags krislogik borde det börja släppa nu. Men ser man tillbaka så undrar man ju vad som kommer att vara landets motor framöver. Turism ja, grönsaker ja, men sedan blir det svårare. Men kanske är landet egentligen på väg åter till ett ”normaltillstånd”. Läser man om Spaniens historia så förstår man att det finns långa perioder av låg tillväxt. Antony Beevor ger en målande bild av Spanien som ett land i stagnation vid tiden innan inbördeskrigen 1936.

En av mina spanska bekanta har länge talat med hög svansföring om Spanien som en historisk världsmakt. Nu har dock tongångarna förändrats. Föräldrarna har traditionell sett betalat en stor del av barnens första bostad genom att belåna sin egen, men nu är det svårt. Barnen har ju inte heller något jobb och får bo kvar hemma ända upp i medelåldern. Tjejerna vill inte hamna i samma sits som sina pigor till mödrar och skaffar inga barn. Tidigare har status varit väldigt viktigt med hög utbildning och fina titlar. De flesta grovjobb görs av sydamerikaner, men även det håller på att förändras och sydamerikanerna vänder hemåt i allt större antal. Det är inga muntra tongångar jag hör.

Hur tänker de på banken?

Det har varit en hel del klagomål på vissa banker en tid. Exempelvis har Swedbank och Nordea haft olidliga tekniska problem och senast fick Danske på skallen för att de plötsligt har lagt avgifter på en rad konton. Obegripligt kan tyckas, men så här enkelt kan det kanske vara:

När det gäller de tekniska problemen är det knappast någon hemlighet att flera banker sitter på ett korthus av gamla system och plattformar som blir mer problematiska att driva för varje år. Men att investera i nya system och föra över data skulle ta år och kosta multum. Därför rullar man vidare den allt tyngre och växande snöboll en bit till uppför backen. De som har försökt att ta tag i bitarna har antingen bränt ut sig, fått gå pga bristande resultat och/eller skenande konsulttimmar.

Att Danske lade på avgift på olika konton är kanske inte heller någon överraskning, om än klantigt. I möten har det diskuterats om ökad lönsamhet. Någon har gått igenom avgiftsstrukturen och frågat varför en hel rad tjänster ska vara gratis, speciellt för kunder som inte ger någonting. Detta har inte gått att argumentera emot. Flera inblandade har visserligen känt att det kommer bli ramaskri om dessa avgifter blir verklighet, men man har inte protesterat för säkerhets skull. Det märkliga är att det finns tusen smartare ställen där banken kan ta in mer pengar från privatpersoner; fondavgifter, räntenivåer, sitta längre på pengarna vid olika transaktioner osv.

Sist men inte minst kommer frågan om Facebook upp. Inga namn, men för vissa banker har FB blivit en klagomur där hundratals kunder vräker ur sig missnöje till allmän beskådan  Ur marknadssynpunkt har satsningarna mest blivit kontraproduktiva. Man lockar inte nya kunder, man skrämmer bort dem. Det som skulle bli en kostnadseffektiv marknads- och informationskanal beskrivs idag i tysta ordalag närmast som ett moment 22. Man vill egentligen inte vara kvar som det ser ut nu, men kan givetvis inte lämna FB eller stänga för kommentarerna     ...bäst att inte prata om det bara.

Jaha, belåning är dumt?

Ibland när man pratar om privata placeringar börjar någon klok medborgare antyda att derivat, hävstångsinstrument och belåning bara är för dumdristiga spekulanter. Förnuftiga sparare köper aktier i kvalitetsbolag för egna pengar och lever på utdelningen. Ränta på ränta-effekten som sagt. Det följer liksom naturens ordning att odla klokt och leva på avkastningen.

Men hur är det egentligen? Har inte många av dessa "kvalitetsbolag" en belåning som inte är helt blygsam. Och är inte produktionen flyttad till Kina för att få lite mer utväxling på täckningsgraden. Och när vi ser hur miljöfrågorna sköts, och hur råvarorna skövlas fram utan tanke på framtiden, då kan vi börja tala om hög risk och att skapa maximal hävstång på vinsten. Sedan köps bolagens aktier av småsparare här hemma som predikar långsiktighet för mig och säger att de aldrig skulle röra hävstångsinstrument.

"Samhällsproblem har en otrevlig vana att jämt liksom tränga sig på. Det gäller att blunda för allt man är värd och försöka att inte förstå"
Nationalteatern